Nu har jag ju verkligen lyckats, efter träningen idag så hade jag glömt nyckeln hemma, smart som man är ibland.

Så först innan jag använde geniknölarna gjorde jag inbrott i pappas bil (han hade glömt att låsa) så okej inget direkt inbrott men close! Därefter när jag suttit där i två timmar tröttnade jag och gick ut, då såg jag att pappa hade glömt att stänga fönstret till vardagsrummet, hehe hämtade en stol och klättrade in jag! Jättestolt och mopsig. Varför såg jag inte det tidigare? hmmpf.

Pappa gnäller (han verkar inte göra annat) att jag ska städa bättre, ja om han slutar dra in lort och göra av med disk kanske skulle de vara finare, nej men jag ska vara någon fucking betjänt och ställa upp på honom hela tiden.. Nej men det kommer jag ihåg sen!

Boxningen då?

Det gick förvånats värt bra idag, varit borta från träning eller ja boxning har sprungit och sparrats lite men inte ren träning som jag är van med. Hade fys idag, cirkelövningar alltså olika stationer och avslutande med intervaller på säck. Antingen hade Ayman ett lågt tempo eller så var jag bra för jag orkade igenom allt och hade krafter kvar efter passet, svettig och blöt ja men det var man men kunde gett lite till om det behövts!

Kör ett pass imorgon också, då är det sparring! Woop woop!

Så nu har jag fått lite mer gjort idag.

Gårdagens middag med livemusik var jättetrevlig, idag valde jag att inte springa på morgonen utan har endast boxningen ikväll att tänka på istället.

Tog en indisklunch med pappa och Harry, tikka masala sitter alltid bra! Skulle gjort en tillsak men det blev inställt. Nu städar jag upp hemma, dammsuger och gör fint. 17 går bussen då ska jag åka och träna skönt!!

Imorgon blire en lunch med faster och CO innan de åker på kryssning :) Trevligt de också.

Längtar till helgen!

Vet inte vad det är med mig den här veckan har saknat mina änglar nå otroligt. Vill bara ha dem här bredvid mig en sista gång. Jag drömmer fortfarande om deras sista dag här på jorden, jag var med dem alla intill slutet. Blizzen somnade in med sitt huvud i mitt knä och jag som gosade med hans päls, Bruno var det jag som sa orden "ta bort honom", Marino vad jag med honom till veterinären tillsammans med mamma och släkt. Från att den dag jag föddes till den dagen de gick bort har de varit där och jag för dem. De har lärt mig nå otroligt mycket som jag har användning för idag. Men jag skulle vilja ha dem här en sista gång, bara en sista. Jag vet att de är uppe i himlen tillsammans med min farfar som jag tråkigt nog aldrig lärde känna helt som jag också saknar. De ser ner på mig och vakar över mig och mina steg och jag vet att de är både besvikna men också glada för mina mot och framgångar här i livet.

Men en sista gång skulle jag vilja ha dem, en sista.