Direktlänk till inlägg 2 december 2014
Jag gick till simhallen, jag gick in och väntade på att receptionen skulle öppna. När jag kom var det ingen där, när det öppnade hade det kommit ca 30 pers och det blev för mycket. Jag kände mig trängd, dålig, ful och gick snabbt hem igen. Mellan simhallen och lägenheten, höll jag på att börja storgråta och kände att snart brister det. Snart lägger jag mig bara ner och lägger av. Men jag hann in, direkt när jag stängt ytterdörren faller jag ihop i hallen och får en panikångest attack. Jag bara skrek och grät, jag fick inte kontroll av varken andning eller mig själv. Händer och kropp skakade. Huvudet la av och jag ville bara försvinna. Jag orkade inge mer. Efter ca 30 min började jag succesivt få bättre kontroll på mig själv och andningen var bättre. Jag tog av mig kläderna och la mig i sängen. Andades och drack vatten. Spelade på mobilen för att slappna av. Ringde psykiatriska kliniken, men skulle kontakta vårdcentralen, så får dem bedömma. Men jag kan inte lyfta luren, jag vill klara det här själv. Jag vill hitta tillbaka, jag vill få min självkänsla och själförtroende igen. Jag vill bli Ronja igen, jag vill bli lycklig igen. Men jag vågar inte be om hjälp.
Det jag var med om idag var fan inte roligt, jag har haft ångestattacker förut men inte så här grov. Inte så att det tar 30 min för att återfå kontrollen. Jag orkar inte, jag skulle vilja ha ett stöd att vända mig till.
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
|||
8 |
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
|||
| 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 |
21 | |||
22 |
23 | 24 | 25 | 26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 |
31 |
|||||||
| |||||||||