Direktlänk till inlägg 2 december 2014
När ditt liv raserar kring dig, känner du dig så svag, du känner dig helt tömd på energi och ork. Jag har ingen livsgnista kvar, jag vill bara ge upp. Jag vet inte hur jag ska klara av saker, jag vet inte hur jag kan lösa saker. Jag känner mig bara tom. Jag vill inte. Jag vill inte hem till gävle. Jag vill till sthlm, men jag vet att efter ett tag kommer jag ha tröttnat på pappa. Jag har jobb i sthlm, jag har vänner i sthlm, men jag har ingen skola. Samma sak i uppsala och gävle. Jag känner bara att jag orkar inge mer. Kan ingen snäll själ hjälpa mig med det här och lösa skiten?
Jag vill bara lägga mig i ett hörn, och sova, jag vill sova tills allt är borta, allt är löst och mitt liv är bra igen. Jag vill bara sova. Jag vill inte plugga, jag vill inte flytta jag vill ingenting.... Jag blir så trött, jag blir så less.
Varför hände det här mig? Jag som trodde allt skulle vara så bra, jag trodde allt skulle förbli bra. Jag trodde att det var Johan jag skulle dela mitt liv med, det är johan jag vill vara med. Det är det som smärtar, att jag kunde vara så dum, att jag kunde vara så blind, att jag inte vågade se. Smärtan är olidlig, ibland önskade jag att jag hade lyckopiller eller någon kunde komma och slå mig. Jag vill känna en fysisk smärta eller en psykisk lugnande. Jag är sjuk, jag är skadad.
Jag är förstörd.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
|||
8 |
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
|||
15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 |
21 | |||
22 |
23 | 24 | 25 | 26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 |
31 |
|||||||
|