Jag mår inte bra, det är fan inte ofta jag mår bra och är glad. Jag ligger hemma i soffan eller sängen och gråter. 10 min innan jag går iväg på jobb eller åker till stallet, andas jag och försöker komma ned i varv, sätta på ett fejkat leende och visar en utsida som inte speglar insidan. Igår brakade helvetet loss, jag har svårt att sova, jag får attacker som kommer i svallvågor och jag är helt utmattad. Det finns så mycket jag skulle vilja ändra på, jag skulle vilja få hjälp. Men då jag behöver mer än det vårdcentralen kan ge skickas mina remisser runt i länet just nu för att jag ska få en psykolog. Sen december 2014 har jag väntat men det går segt. Jag tar dagarna som de kommer. Jag har redan förstått att det kommer ta några månader till eller år innan mitt psyke är okej, men alla de här små detaljerna som händer runt om mig gör inte något lättare. När någon gör en liten grej som inte är så liten för mig, raseras allt och jag hamnar i en dipp. Som vanligt. Varför förlitar jag mig så mycket på personer som får mig att må dåligt?