Nu är jag faktiskt lite sur, min lärare sa att det var okej att jag flyttad upp min inlämning några dagar då jag inte mådde bra och var på väg ner till botten. Hon sa att det var okej, men nu när jag får tillbaka den så skrev hon ”Du får ingen kommentar då du var försenad” ehm what?? Jag fick ju godkänt för extra tid? Aja, jag är alldeles strax klar med religionen och då ska jag fortsätta med kemin så att den är klar till imorgon. Har bara samband kvar att skriva och fixa till power pointen och skriva stödord inför morgondagens opponering. När den är klar har jag gjort nästan allt på gy-arbetet då ska små fix göras och sedan ska den slutgiltiga versionen skickas in! 

I helgen blev det cruising trots allt, första tanken var att inte åka upp överhuvudtaget men sedan när det skulle vara spontan cruising istället, så vi åkte upp till skutskär, Efter många om och men ,med problem med bil och tåg kom vi fram runt 15. Åkte ner till sågen och tvättade mustangen och gjorde den fin, som jag älskar den bilen, min andra stora kärlek! I alla fall, begav oss bort mot stan, hämtade upp Saga som varit på kalas och åkte in till stan för att ”ragga” haha, det ordet känns bara så fel! Åkte några varv innan vi åkte upp till Peckers för att träffa människor, Saga fick träffa mamma sin, Johans friends var där och slutligen innan vi skulle åka kom Jennifer, världens bästa vän <3<3 Lite synd att vi inte kunde stanna så länge, Saga är ett jäkla irritationsmoment ibland!! Jag som var berusad somnade stenhårt i bilen hem, men först blev det ett stopp i skutskär för att byta till Mercan, När vi kommer hem till Österbo så kommer min smartass till pappa att han har glömt nyckeln!!?? Alltså va? Så jag börjar campa bak i min Audi och bestämmer att jag o Johan ska sova där eftersom att det är sista natten på två veckor som vi kommer sova med varandra, i alla fall, pappa sticker men kommer tillbaka 30 min senare och har fått en extra nyckel av grannen som tar hand om katten vår när vi är borta. Så vi kom in i värmen tillslut! Jag ska aldrig klaga på att det är kallt inne nå mer, det var hemskt att ligga ute i en kall bil!!

Igår spelade vi spel och hade det trevligt innan Törner kom med Elsa som skulle leka med Saga och jag o Johan lånade hans bil till stan då han var tvungen att träffa sin familj innan han skulle åka. Kommer nog inte vilja köra en sådan stor bil igen! Törners Dodge var ett stort monster!! Var hur mycket som helst att hålla reda på! Hahah. Sedan lekte jag med Törners hund Buster som följde med ut till skogen och som jag gillar Boerboels, det är fan riktiga hundar det!! På kvällen efter middagen körde jag hem Saga till Carola i valbo och därefter blev det mästarnas mästare som tog min uppmärksamhet. Synd att Anna åkte ut i näst sista tävlingen, men hon har gjort ett bra jobb hitintills!! Ravelli tog hem segern, så otippad han var men när det väl gällde så gjorde han skitbra ifrån sig. Han är härlig han, vilken inlevelse och uttryck, hahah och hans ”Sunes jul alltså” är bara för bra!

Nu är jag hemma på Lidingö och ska plugga hela dagen lång, bli färdig med lite saker och sedan runt 9-10 tiden tänkte jag träna på gymmet. 

J

ag är en person som behöver uppmärksamhet, från familj, vänner och pojkvän. Annars känner jag att jag inte är duktig och blir ledsen. Till exempel, om Johan skulle ”stöta” bort mig utan att avsiktligt mena det, genom att välja att stå med några andra än mig, och inte säga, kom nu så går vi och säger hej utan bara går, och ser att jag står borta själv. Då blir jag ledsen och förbannad. Likadant om min familj exempelvis väljer att åka och hälsa på en familjemedlem som bor exakt lika långt bort som jag gör, då blir jag ledsen och förbannad över det och känner, varför ska jag träffa dem om dem inte verkar vilja träffa mig??! Usch! Blir så sur över sådant.

Med det exemplet med pojkvän så behöver jag ha uppmärksamhet för att jag tror att han inte tycker om mig och kommer göra slut med mig, en bekräftelse är att personen ifråga vill vara med mig och visar det, jag vill ha en pojkvän som är stolt över mig, höjer mig över skyarna och visar upp mig som en trofé för sina kompisar och liksom ”Här kolla här, det här är min underbara flickvän”. Jag är alltid rädd att Johan ska lämna mig, och jag är alltid rädd att han varje dag ska hitta någon bättre än mig. För jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte hade honom. Jag älskar honom så jävla mycket. 

Nu har jag låst hela bloggen igen, den här gången så att ingen har lösenordet. Varför? Jo för jag mår verkligen inte bra nu, och jag orkar inte att folk ska lägga sig i och bry sig. Jag vill bearbeta det här själv och jag vill lösa det själv. Att känna sig svag är det värsta jag vet, jag har känt mig svag ofta i mitt liv, men nu är jag i en sådan fas igen. Vid den här tidpunkten förra året gick jag in i väggen, o ej fan heller vill jag göra det igen, det var det värsta jag har varit med om. Att inte känna livsglädje att känna sig illa till mods och illamående varje dag. Det är inte ens något jag önskar min värsta fiende. Jag är nära att gå in i väggen igen, hela dagen har jag varit yr och illamående och en hemsk känsla inombords att något är fel. Det är jobbigt att känna så och absolut inte kul! 

Just nu velar jag om jag vill till Gävle eller inte i helgen, vad gynnar mig mest? Ska jag prioritera familj? Pojkvän? Eller mig själv, och jag har kommit på att jag vill göra det som känns bäst för mig, men vad är det? Jag är lyckligast när jag är med Johan men det rätta just nu är att vara hemma och plugga hela helgen så att jag kan göra klart någora grejer. Gå till klubben och vara med på Linnea dagen och ha kul. Det jag skulle vilja är att Johan stannade här i sthlm hos mig, jag pluggade och gjorde klart, religion och fysik redovisningen och att vi var på klubben imorgon och hejade på på matcherna och hade det trevligt, då jag flyttar snart. Men Johans mamma ligger på sjukhus så han vill åka till henne och det kan jag förstå, men han sätter mig i klyftan om att stanna eller följa med och jag gör det samma och jag vet inte vad det bästa är. Varför kunde det här inte vara någon jävla ekvation så att man kunde lösa skiten???

Att gråta är det värsta jag vet, man visar sin svaghet och dåliga sida anser jag. När jag gråter känns det som om att jag öppnar upp hela mig för omvärlden och är öppen för attack. Jag stänger hellre in mig själv! Alltså så många tankar men så få svar just nu.....  Jag skulle bara vilja lägga mig i sängen, gråta, dra över täcket och sova tills allt det här försvunnit...

Nu har jag påbörjat något nytt som förhoppningsvis visar resultat under den här månaden. Jag äter en vanlig lunch men med mindre kolhydrater och frukost är måltidsersättning, behöver jag äter jag middag och då är det måltidsersättning. Tar vätskedrivande tabletter morgon och kväll, fettförbränningspiller morgon och kväll, aminosyror under träning och proteinpulver efter ”styrka”. Jag har fått ett gymkort för en månad på friskis och ska träna ca 11 pass i veckan och fler om jag åker till gävle de här två veckorna som kommer, på lördagar har jag vilodag där jag äter vanlig mat men i mindre skala och jag tänker på vad jag äter, på söndagen tar jag en promenad. Och äter som på lördagen, på det här sättet tappar jag inte så mycket näringsämnen och jag behöver inte hetsa att gå ner i vikt, utan tanken är att jag ska försöka få ner lite vikt och ”tona” till mig inför sommaren, går jag ner fem kilo i fett är jag mer än nöjd. Eller om jag går ner i mått men inte i vikt är jag också nöjd. Så såhär ser veckans träningar ut :)

Johan, johan, johan. Det finns så mycket jag skulle vilja säga till dig, så mycket jag skulle vilja ge dig, men det finns inte ord och det finns inte dem möjligheterna. Du är min styrkekälla och kraft genom livet. Du är den som är min stöttepelare och vän, du är den som lyssnar och förklarar, du är den som vill hjälpa mig. Jag kanske inte alltid lyssnar, jag kanske inte alltid förstår, jag kanske inte vill inse. Det är bortförklaringar, det är ursäkter men mitt agerande kan jag inte tala för. Det är svårt för mig att prata om det och jag skriver hellre av mig. Men jag är glad att du vill hjälpa mig, jag är glad att just DU försöker, att just DU finns i mitt liv och vill hjälpa mig. Jag är tacksam och kan aldrig återgälda dig nog, jag försöker så gott jag kan att vara den där perfekta flickvännen, jag försöker så gott jag kan att vara perfekt. Men på vissa punkter så brister det, på vissa punkter finns det inga ursäkter, att vi är olika det är en bra sak. Vi tänker inte likadant och vi har svagheter och starka punkter, vilket förenar oss och stärker oss och vårt förhållande. Att under de här 9 månaderna har jag förändrats, förhoppningsvis till det bättre. Du har fått mig att välja andra banor, men vilket kan gynna mig i framtiden. Du har fått mig att inse att jag är vacker, att jag är smart, att jag duger precis som JAG är. Du är en ängel sänd från ovan till mig och skulle inte vilja byta ut det vi har för något alls i världen. Aldrig, jag säger inte ofta aldrig om sådana här punkter, det är inte ofta jag säger älskar. Men med dig i ekvationen gör jag det. Jag kommer aldrig glömma dig och jag älskar dig, jag älskar dig Johan för den helt underbara personen DU är. Nu när jag är i min svacka hjälper du mig och står bakom mig, vilket jag är glad över, tror inte jag skulle klarat det här utan dig Utan dig mitt hjärta finns inte jag, utan dig orkar nog inte jag. Jag blir endast hel med dig. Du är den enda som får mig att må bra och vara lycklig, ingen annan kan åstadkomma något liknande med mig

Idag är ingen bra dag. Jag vaknade och kunde knappt andas, kan inte det nu heller. Vet inte om jag blivit förkyld IGEN eller om jag bara är känslig mot Pollen. Skitsamma. Jag mår inte bra, stressad som ett as inför dagens kemiprov. Rättad direkt och det blev ett A, så jävla underbart!!! Efter skolan åkte jag till klubben, höll pass i 30min och tränade själv 20 innan jag fick ont i ländryggen, men alltså skämtar världen med mig?? Åker hemåt och ska kliva på bussen, precis när jag ska ta steget upp på bussen stänger chauffören mitt framför ögat på mig och åker iväg. Grrrrr då kunde jag mörda någon, usch vilken äcklig person! Letar reda på en annan buss och beger mig till centrum för att hämta ut mitt studentglas och lite andra grejer. Kommer hem, hasse och gussan är här. Äter revbensspjäll, pappa skriker, diska, kasta sopor, packa väska. Stress hit och dit, men nu har jag lagt mig och skulle plugga. Men jag vill inte. För en gångs skull ska jag göra det JAG vill! 

Imorgon är det mösspåtagning, kommer inte vara med så länge då jag lär hem och fixa inför resan till eksjö, men studentsången skall sjungas, mössan skall tas på, en bira leler två kanväll slinka ner i magsäcken. Härligt härligt! Snart är det flytt, snart är det student! Lovely!