Det är väldigt svårt att förstå att du är helt borta, världen fortsätter snurra, livet går vidare. Att sörja är inte enkelt, det är inte lätt att veta vad du ska göra eller tänka, jag somnade och sov några timmar när jag kommit upp från gävle och jag drömde om dig. Jag drömde att vi var ute och gick inne i stan en sommar när det var varmt och skönt.
Du låg så fridfullt där på din säng, när vi sa farväl, det var svårt att se ett skal utan sin levande själ och jag kunde inte förstå att du inte kommer öppna ögonen, jag tyckte att jag såg dig svälja och andas men det var bara en synvilla. Du låg där så fint och alla minnen kom tillbaka. När vi satt och löste korsord, när vi var ute på promenad, när jag åkte till dig på julafton med hembakade kakor och du blev så glad. Men jag är glad att du somnade in fridfullt och inte led mer än andra personer. De kunde varit värre. Jag vet fortfarande inte hur jag ska sörja och det kommer ta ett tag innan jag riktigt förstår att du är borta, att jag inte kan åka in till dig längre när jag ät i gävle. Att jag inte får ett mobil samtal när jag fyller år och du sjunger för mig. Jag vet att du har mycket bättre nu och jag ska minnas de fina stunderna jag fått med dig genom åren, jag är så glad att jag hade världen bästa gammelmormor, jag älskar dig och jag saknar dig Kakis?
Jag sa inte adjö jag sa på återseende!

Passerar furuvik och en gammal låt kommer igång på min ipod. Finns så mycket att säga men så lite ord och tid. Påväg in till gävle för att ta farväl av en väldigt kär familjemedlem som kommer alltid ha en stor plats hos mig och många tankar kommer läggas. Hann inte upp men det är tanken som räknas. Blir tillbaka i sthlm på fredag för att skriva nationella i matte. Så bloggen kommer inte ligga som prio ett, det viktigaste just nu är min familj.