Nu släpper jag den riktiga bomben till varför jag inte har bloggat så mycket och kanske varit nedåtstämd! För ungefär en månad sedan gick jag in i väggen, som man så fint kallar det, Jag var utbränd. Jag kände att jag inte kom någon vart, att jag stod och stampade på samma ställe och att jag inte orkade med pressen som jag själv lagt på mina axlar. Anledningen till varför jag inte ville berätta det försen nu när jag är på god väg att ta mig upp till topp igen, var att jag vill klara det själv. Jag vill känna att jag är en stark person som klarar av alla hinder och svårigheter. De enda som vet om att jag mådde psykiskt dåligt under den här månaden och innan i perioder är min skolsyster, psykologen och jag nämnde det till två lärare. Min familj, vänner och närastående har inte vetat om det. Jag tycker faktiskt att det var skönt att jag klarade mig ur det här själv, eftersom det först och främst handlade om att jag hade gjort fel. Jag hade lagt krav på mig själv som var så orimliga, jag hade pressat mig själv med uppgifter att jag låg före i kurserna och började skissa på nya saker. Jag tvingade mig själv till att få ett så bra betyg som möjligt. Jag la pressen på mig själv i träningen att gå ner i vikt snabbt, prestera bättre. Jag hatade attse mig själv i spegeln det var som att se en rultande köttbulle med plufsiga kinder. Ingenting var jag nöjd med. Jag ifrågasatte varför jag ens gick i skolan, jag ifrågasatte varför jag ens boxades. Jag var ett vrak inombords. Utåtsätt har jag försökt visa upp mitt bästa, kanske varit lite tillbaka dragande men ändå haft ett någorlunda smile på läpparna. När jag kom hem efter skolan gick jag och lade mig direkt, ont i hela kroppen, problem att sova och mådde allmänt inte bra.

Hur har jag nu kommit på rätt spår igen? Jo jag kan säga att det var under påsklovet som jag fick tillbaka gnistan. Jag spenderade helgerna uppe i gävle. Jag var ut på en fest på fredagen som var till för att fira mig. Jag hade en så otrolig kväll, jag släppte inte leendet på läpparna försen jag somnade när jag kom hem. Jag släppte allt den helgen, träning, plugget, tankar. ALLT! Det enda jag tänkte på var mig själv och att det var jag som skulle må bra. Och det gjorde jag. Jag vill tacka alla för den kvällen, Så ett stort tack till Marco Jennifer Kenny Sofie Marx Jessica Johan Eva-Lena Sid Min kära bror DenniZ.Jag behövde något som inte var som min vardag, något som var jag för några år sedan. Det var ett bra tag sedan jag festade som jag gjorde den helgen. Jag hade trevligt, jag hade kul och jag fick tillbaka gnistan. Det fick mig att börja tänka. Det sporrade mig till att om jag klarar av skolan, att jag blir läkare eller något i den stilen. Att jag klarar av mina mål i träningen och presterar bättre. Då kan jag nog uppleva samma lyckorus som jag gjorde den helgen.

Hur ska jag fortsätta? Jag ska träna mer än någonsin, tänka till på vad jag äter och behandla min kropp med sunt förnuft. För jag tror att om jag presterar bättre i träningen, blir mindre storleksmässigt kommer det göra att vissa delar på den psykiska belastningen jag har med prestationsångest försvinner.

Jag ska plugga plugga plugga, men jag ska sträva efter att jag själv är nöjd med det jag presterar och inte efter ett bra betyg. Jag ska vara nöjd med det jag gör på lektioner och prov, men jag ska inte ha pressen att få ett A på alla papper.

Nej nu tar jag tag i mitt egna välbefinnande och jag vill säga till alla som orkat läsa.

Ge aldrig upp, ställ inte för höga krav, ställ rimliga krav, gör inte något för någon annans vinning, sätt dig själv främst. Ta en stund varje dag och reflektera över dagen och skriv upp vad du är nöjd med och vad du inte är nöjd med.

 

Anna

14 april 2013 22:25

Hummmm vill att du ska kunna prata med mig hjärta, och inte bära allt själv . Du är så duktig,med allt du gör. Men lugna mer tempot ❤ du vet var jag finns ❤❤❤

Ronja Olsson

16 april 2013 20:23

Ja jag vet och jag ringer dig när det är något, men det här var något jag ville reda ut sälv då det var för att jag la för mycket press på mig själv

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är nu dags för mig att avsluta ett kapitel i livet som varit lika fartfylld som en berg-och-dalbana. Lika energirik som ett flak redbull och två burkar koffein piller. Lika känslosam som grinfilmerna på tvn. Lika erfarenhetsberikade som den tjock...

När ska politiker, chefer och dessa högt uppsatta män och kvinnor förstå? Hur viktigt det är att alla arbetare på golvet är de som styr, eller inte styr riktigt men som leder och som driver Sverige framåt. Jag jobbar som sjuksköterska på en akutmotta...

Juni C-uppsatsen godkänd. Examen avklarad. En heldag i Österbo med familjen där vi firade mig. Började min anställning på riktigt den här månaden som sjuksköterska på akutmottagningen i Eksjö.                 Juli   Vi hade många ...

Lite sent men har varken haft tiden eller tålamodet att sitta ned och skriva en resum? av 2017. Det var ett år av mycjet förändringar och utvecklingar inom flera fronter. Men det var ett för jävla härligt år! JanuariNyår firades hemma hos Sofies mamm...