Johan, johan, johan. Det finns så mycket jag skulle vilja säga till dig, så mycket jag skulle vilja ge dig, men det finns inte ord och det finns inte dem möjligheterna. Du är min styrkekälla och kraft genom livet. Du är den som är min stöttepelare och vän, du är den som lyssnar och förklarar, du är den som vill hjälpa mig. Jag kanske inte alltid lyssnar, jag kanske inte alltid förstår, jag kanske inte vill inse. Det är bortförklaringar, det är ursäkter men mitt agerande kan jag inte tala för. Det är svårt för mig att prata om det och jag skriver hellre av mig. Men jag är glad att du vill hjälpa mig, jag är glad att just DU försöker, att just DU finns i mitt liv och vill hjälpa mig. Jag är tacksam och kan aldrig återgälda dig nog, jag försöker så gott jag kan att vara den där perfekta flickvännen, jag försöker så gott jag kan att vara perfekt. Men på vissa punkter så brister det, på vissa punkter finns det inga ursäkter, att vi är olika det är en bra sak. Vi tänker inte likadant och vi har svagheter och starka punkter, vilket förenar oss och stärker oss och vårt förhållande. Att under de här 9 månaderna har jag förändrats, förhoppningsvis till det bättre. Du har fått mig att välja andra banor, men vilket kan gynna mig i framtiden. Du har fått mig att inse att jag är vacker, att jag är smart, att jag duger precis som JAG är. Du är en ängel sänd från ovan till mig och skulle inte vilja byta ut det vi har för något alls i världen. Aldrig, jag säger inte ofta aldrig om sådana här punkter, det är inte ofta jag säger älskar. Men med dig i ekvationen gör jag det. Jag kommer aldrig glömma dig och jag älskar dig, jag älskar dig Johan för den helt underbara personen DU är. Nu när jag är i min svacka hjälper du mig och står bakom mig, vilket jag är glad över, tror inte jag skulle klarat det här utan dig Utan dig mitt hjärta finns inte jag, utan dig orkar nog inte jag. Jag blir endast hel med dig. Du är den enda som får mig att må bra och vara lycklig, ingen annan kan åstadkomma något liknande med mig

Idag är ingen bra dag. Jag vaknade och kunde knappt andas, kan inte det nu heller. Vet inte om jag blivit förkyld IGEN eller om jag bara är känslig mot Pollen. Skitsamma. Jag mår inte bra, stressad som ett as inför dagens kemiprov. Rättad direkt och det blev ett A, så jävla underbart!!! Efter skolan åkte jag till klubben, höll pass i 30min och tränade själv 20 innan jag fick ont i ländryggen, men alltså skämtar världen med mig?? Åker hemåt och ska kliva på bussen, precis när jag ska ta steget upp på bussen stänger chauffören mitt framför ögat på mig och åker iväg. Grrrrr då kunde jag mörda någon, usch vilken äcklig person! Letar reda på en annan buss och beger mig till centrum för att hämta ut mitt studentglas och lite andra grejer. Kommer hem, hasse och gussan är här. Äter revbensspjäll, pappa skriker, diska, kasta sopor, packa väska. Stress hit och dit, men nu har jag lagt mig och skulle plugga. Men jag vill inte. För en gångs skull ska jag göra det JAG vill! 

Imorgon är det mösspåtagning, kommer inte vara med så länge då jag lär hem och fixa inför resan till eksjö, men studentsången skall sjungas, mössan skall tas på, en bira leler två kanväll slinka ner i magsäcken. Härligt härligt! Snart är det flytt, snart är det student! Lovely!