Helgen har varit underbar, helt underbar. Jag har träffat Jennifer och Sofie. Gick runt på stadsfesten och inhandlade lite skit ^^ Runt 20 kom Johan med tåget och sedan gick vi runt och sedan blev det middag på max. Åkte lite karuseller och sedan ut till Johans mamma. Tilbaka till stan, till skutskär och sedan ut till Hille för att tälta. Dock kom tältet upp runt 04.00 men vad gjorde det. 3h sömn och sedan upp igen. Ut till Gävle, bad med Ullis och Felicia. Sedan hämtade jag upp lillkusinen och vi gick på monsters university. Woop woop. I love it!! Ner på stan, lite karusellåkande med Donnsan sedan in med han t bomhus och tillbaka till stan. På något konstigt sätt fick Johan upp mig i Extreme å herregud vad jag trodde jag skulle dö när huvudet nästan var huvudstupa neråt. Annars var den inga problem. Buffé på österns pärla och ner på stan igen. Upp till Sätra och sedan ut till Säljemarsjön? slog upp tältet och jag total däckade. Vaknade av att det spöregnade på natten dock. Men vaknade till strålande solsken på morgonen och några bad blev det :)

Sedan finns det inga ord för hur söndagen gick. Johan missade ett tåg, blev fast i Tierp med andra. Jag kom med ett annat tåg och blev fast så vi satt där i tierp. Tillslut efter några timmar och johan bokade om till ett nytt flyg för andra gången den dagen fick vi buss till uppsala. Pendel till sthlm, och Johan tog flygbussen till Bromma och kom hem tilllsut. Jag däckade i sängen när jag kom hem och var helt slut. 

Idag har jag jobbat och sedan grönan med syster, stefan, syster o papi.

Jag skulle bara vilja be dig dra åt helvete ibland men jag vet att jag saboterar för mig själv. Jag skulle bara vilja bli behandlad som andra. Jag skulle vilja bara vara barn och inte tänka och oroa mig varje dag. Jag skulle bara vilja känna en lättnad och inte vara orolig varje dag. Jag skulle bara vilja. Jag är på helspänd, jag mår dåligt, du sänker mig ganska rejält. Du förstår inte hur jag har det, du förstår inte vad jag går igenom dagligen, du förstår inte hur jobbigt det här är. Jag skulle bara vilja vara barn. Jag skulle bara vilja må bra. Jag säger inte att jag inte mår bra, men du sänker mig, du tar ner mitt humör rätt ofta. Om inte min utbildning och framtida liv stod på spel skulle inte jag satt mig i den här sitsen. Men nu sitter jag här, och jag skulle vilja göra allt för att ta mig härifrån. Men jag vet inte hur jag ska lösa det på bästa sätt. Om du skulle kunna förstå, kunna se med någon annans ögon och se vad jag gått igenom de senaste två åren. Då önskar jag och hoppas att du skulle kunna känna empati och förstå vad du gör med dina handlingar. Om du skulle kunna se smärtan du orsakar, förvirringen och helvetet. Andra barn har inte det så här. Vissa har det sämre vissa bättre. Trots att jag är en stark person orkar jag inte så mycket mer snart. Jag vill bara ha ett slut på eländet men jag vågar inte se vad som döljer sig i tunneln