Blandat med att tårarna rinner, blandat med att hatet växer, blandat med smärtan i hjärtat, blandat med problemet att inse faktum. Jag är ett vrak.

Jag var och kollade på en lägenhet idag, den är toppen, fräsch, snygg. Dock lite dyr, men det får funka. Fick 5 lax av mormor, åkte till Ikea för att handla saker till lägenheten. Ska tacka ja till den imorgon. Från och med imorgon är inte det här mitt hem längre. Mitt hem är inte i Eksjö, så fort jag har skrivit på kontrakt och tackat ja, är mitt hem i eksjö. Jag lär bygga upp allt igen, tillit, tro, hoppfullhet. Jag kommer stå ensam, jag kommer stå själv. Jag ska klara mig själv. Efter en vecka kommer jag vara förstörd. Jag hoppas att jobb och skola kan ta bort dem värsta tankarna. Kanske inte var så bra att jag valt en lägenhet på översta våningen.... Jag känner redan nu att mitt hjärta och sinne håller på att slitas isär. Jag känner mig äcklad av mig själv. Jag vill bara härifrån samtidigt som jag inte vill gå ett enda steg från Johan. Samtidigt som jag vill lösa det här, samtidigt vill jag att allt ska vara över. 

Jag kommer om jag slipper betala för januari, då han som bodde där tidigare, har redan flyttat. Så får jag flytta in men inte börja betala försen i februari så tar jag det. Jag tar det, utan tvekan. Jag vet att jag kommer slitas isär när jag är själv. Men jag slits ihjäl ännu mer just nu..