Jag känner mig tom, jag känner mig slut. Jag håller upp fasaden för att mamma är här. Annars hade jag inte betett mig "så bra". Just nu vill jag bara bort härifrån. Bort från lögnerna, bort från smärtan, bort från sveket. Bort från allt. 

Jag vill åka till boxningsklubben, slå sönder en säck eller en människa, jag skiter i vilket. Jag kommer ändå bara se ett ansikte framför mig, och jag kommer att slå tills jag inte kan slå längre. Jag kommer kämpa och jag ska fan visa att människo jäveln har fel, att det är hans fel. Att det är han som har gjort mig till det här. Det är hans fel. Många kanske tycker att det är hatet som talar, ja det kanske är det. Men just nu har pojken jag älskar förstört min jul, mitt nyår. Så nu jävlar blir det en start på något nytt 2015. Att jag behöver stöd? Fuck that? Att jag inte fungerar med andra människor.

En sista minuten till Paris? Så gärna jag skulle vilja åka. Glömma allt.