Some days you just have to let the tears fall. Whether for joy or sorrow. Thay do not mean you are weak. They mean you are strong enough to let go of pain, or literally flowing over with happiness.

En förklaring till varför jag lagt bloggen på hyllan lite och inte orkat med så mycket, är för att jag känner att det går nedför i boxningen vilket får mig att tappa tron på mig själv och tänka negativt. De senaste träningarna har inte alls gått bra, jag har inte presterat så bra som jag vet att jag kan, jag har inte lagt ner lika stor koncentration, bara blivit förbannad på mig själv, och på att jag varit så usel. Speciellt med side step, det är svårt, jag vet det, Daniel säger det, men ändå vill jag kunna det, men det är inte riktigt min stil på boxning, jag gillar att krympa ihop, ta emot stryk och när det passar kontra med hårda slag, jag gillar inte att vara en offensiv och lätt boxare, det är inte jag, Jag är mer defensiv och gillar närkamperna där jag får ut min boxning bäst, om jag inte går mot en kortare då är oftast lite enklare med att vara mer offensiv och ligga på. Jag älskar boxningen, jag gör det verkligen, jag känner att jag hittat mitt kall, för jag har inga problem med att ta emot några slag, det är bara skönt, och sedan när allt sitter och man får in klockrena slag på motståndaren, känslan är obeskrivlig, men det är så mycket mer än att bra slå, du lär ha teknik, kondition, taktik och ett lugnt och hett temperament, det är så mycket mer. Och jag brusar upp mig väldigt lätt och blir tvärtemot vad jag kanske borde vara, Men nu tar jag nya tag, kanske fortsätter trappan gå nedåt ett tag till men om det gör det, vet jag att trappan kommer gå upp igen och jag kan vara där jag vill, men det krävs engagemang och tid. Motivationen har jag, tränarna har jag, tiden kanske jag inte har men den får jag fixa, kroppen kanske jag inte har just nu men den kommer. Snart så, det får ta sin lilla tid, men jag vill inte gå ner i en svacka igen, i torsdags efter träningen satt jag och grät och undrade om jag skulle sluta, men jag har kommit så här långt, jag har gått ner 42 FUCKING kilon! Jag har förändrat min personlighet och mig för detta, jag har gett allt för att vara här, gå i utveckling och få börja tvla. Ogosh jag tänker inte vika mig än!

Nej nu vill jag åka upp till skutskär, få lite pepp av Zang och bli lite sönderslagen av boysen! Måste få till något sådant snart!

Lördagmorgon, solen skiner och jag sitter inne och skriver en ergonomiuppsats, kuul! Njae men behövligt. Igår var jag först in school, och ett försök till att få till något vettigt ;) Därefter åkte jag bort till Solna och hälsade på Dominic på jobbet, sedan hem, fix i lägenheten och mat. Därefter runt 19 begav jag mig bort till Ulriksdal på 18årsfest, Hannah, en klasskompis till mig. Det var trevligt. Runt 23 gick alla ut på krogen och jag åkte bort till Farsta Strand och träffade Hassan, snackade gick runt och sedan åkte vi hem till moi, kollade på film och snackade lite till, runt halv 4 åkte han hem och jag la mig i sängen, välbehövd vila. Sedan trodde jag skulle bli väckt runt 8 utav att en person skulle komma men, nope, det hände inte. Så vaknade runt 10 och nu tänkte jag ska lägga en heldag på pluggandet, skriva klart ergonomiuppgiften iallafall :) Ska även sätta mig med mitt månadsschema, skriva in prov, inlämmningar och sådant samt helgerna, tänkte åka upp till pappa någon helg och skotta fram skotern på en sista åktur innan snön försvinner helt.

Nästa helg är det tjejkväll hos mig Isa, Fanny och Lovisa från boxningen kommer och jag tänkte showa med mina matlagningskunskaper ;) Nej ergonomi var det ja!