Alltså nu ska jag har velt fucking ärlig. Jag är en person som lätt sårar folk och bryr mig inte om så mångas känslor. Sad but true. Jag är egoistisk, självisk men det är en sådan person jag är, take it or leave it! Jag tror jag har fyra kompisar som jag lyssnar på och bryr mig om, Jennifer, Emelie, Pontus och Anton. Resten, njaaae jag är inget as lyssnar men kan lätt säga något som sårar någon. Men jag handlar först och tänker sen. That´s it. Sedan det här emd killar, jag har nog bara stannat hos två killar, ena som jag fortfarande älskar och den andra som jag börjar undra vad jag egentligen tänkte. Jag vill inte ha komplicerade saker eftersom jag själv är komplicerad och väldigt okänslig. Du kan sitta och gråta framför mig, men jag kanske ger dig en klapp på axeln och säger åt dig att skärpa dig, jag sätter mig inte där och kramar om dig och säger att allt ska bli bättre, för det är inte JAG, jag mår dåligt och känner mig obekväm i sådana situationer. Så nu fattar ni hur jag fungerar? Jag är rädd för att verkligen lägga ner tid och känslor på någon, vare sig det är vänskapligt eller mer. Dels för att jag är rädd för att bli sårad och dels för att jag inte känner tilliten. Jag säger inte att det alltid kommer vara såhär. Jag kanske hittar en ny bästa vän som jag lyssnar på och gör allt för. Jag kanske hittar killen som jag gör allt för. Men jag är inte där idag, jag är inte där psykiskt, jag klarar inte av pressen, jag klarar inte av kravet. Jag vill leva livet, skita i att tänka på andra och deras jävla känslor eller problem. Förjag bryr mig inte om du gjorde slut med killen din, eller om du bredde mackan på fel sida. De få gånger jag lyssnar är om någon släkting eller bra vän har varit med om en olycka eller dött. Annars, förbered dig på att jag inte kommer lyssna till 100 % och säkerligen avbryta dig efter några meningar. Live with it! That´s me!!

You are chilly, others are frozen