Nu har jag låst hela bloggen igen, den här gången så att ingen har lösenordet. Varför? Jo för jag mår verkligen inte bra nu, och jag orkar inte att folk ska lägga sig i och bry sig. Jag vill bearbeta det här själv och jag vill lösa det själv. Att känna sig svag är det värsta jag vet, jag har känt mig svag ofta i mitt liv, men nu är jag i en sådan fas igen. Vid den här tidpunkten förra året gick jag in i väggen, o ej fan heller vill jag göra det igen, det var det värsta jag har varit med om. Att inte känna livsglädje att känna sig illa till mods och illamående varje dag. Det är inte ens något jag önskar min värsta fiende. Jag är nära att gå in i väggen igen, hela dagen har jag varit yr och illamående och en hemsk känsla inombords att något är fel. Det är jobbigt att känna så och absolut inte kul! 

Just nu velar jag om jag vill till Gävle eller inte i helgen, vad gynnar mig mest? Ska jag prioritera familj? Pojkvän? Eller mig själv, och jag har kommit på att jag vill göra det som känns bäst för mig, men vad är det? Jag är lyckligast när jag är med Johan men det rätta just nu är att vara hemma och plugga hela helgen så att jag kan göra klart någora grejer. Gå till klubben och vara med på Linnea dagen och ha kul. Det jag skulle vilja är att Johan stannade här i sthlm hos mig, jag pluggade och gjorde klart, religion och fysik redovisningen och att vi var på klubben imorgon och hejade på på matcherna och hade det trevligt, då jag flyttar snart. Men Johans mamma ligger på sjukhus så han vill åka till henne och det kan jag förstå, men han sätter mig i klyftan om att stanna eller följa med och jag gör det samma och jag vet inte vad det bästa är. Varför kunde det här inte vara någon jävla ekvation så att man kunde lösa skiten???

Att gråta är det värsta jag vet, man visar sin svaghet och dåliga sida anser jag. När jag gråter känns det som om att jag öppnar upp hela mig för omvärlden och är öppen för attack. Jag stänger hellre in mig själv! Alltså så många tankar men så få svar just nu.....  Jag skulle bara vilja lägga mig i sängen, gråta, dra över täcket och sova tills allt det här försvunnit...