Jag flög ner som sagt på tisdagen och var nere i Halmstad runt 16. Åkte upp till kadettbyn, Johan skulle iväg på middag och jag var trött så la mig och sov i soffan tills han kom hem. Vi åkter ner till ICA Maxi med Tonken och sedan kom vi hem och bara mös och gjorde inget alls.

Onsdagen vaknade vi runt 7, åt frukost och Johan luffade iväg till skolan, jag gick ut och sprang samt skuggade lite. Johan kom dock hem väldigt tidigt. Mot kvällningen gick vi iväg och körde plattor i gympasalen och därefter promenerade vi ner till centrum med Johannes och Emilia för att gå på bio, innan det så tog vi en fika på espresso house. Vi såg Gravity, helt okej film men långdragen och skulle velat se en annan vändning än den som var. Hem och somnade ganska sent.

På torsdagen körde vi samma morgonrutin och Johan kom återigen hem jäkligt tidigt, han brukar sluta vid 16. Men inte nu, vilket jag tyckte var jätteskönt!

På fredagen vaknade vi upp som vanligt vid 7 tiden, åt frukost och Johan började 8. Jag la mig i soffan och vila och tog det lugnt. Johan kom dock tillbaka innan 10 och vi tog det lite lugnt, klockan 13 gick vi bort emot gympa salen, och fick lära oss vals och foxtrot. Haha det tog sin lilla tid men nu sitter det, någorlunda. Vid 15 gick vi hem igen och duschade, käkade och fixa oss inför cocktail partyt. Vi minglade och umgicks med folk i ca tre timmar vilket var jätte mysigt. Därefter gick vi hem och sov. La oss väldigt tidigt runt 22 tiden.

Vaknade vid 8.20, bussen till frisören skulle gå vid 8.40 så jag hoppade över det. Tänkte att jag har en rätt enkel frisyr med små lockar och liten fläta. Så fick det bli. Tog det lugnt,och la oss framför tvn. Jag somnade ganska så fort…. Vi såg på Mortal Intstruments, och de var jättebra verkligen men var så otroligt trött. Så sov ca två timmar. Då var det dags att fixa sig inför fotografering med mera. Så jag ställde mig och fixade håret, sminkade mig, medan Johan lagade lunch åt oss två. Satt på mig klänningen, och den gick inte igen i tisdags men nu gjorde den det. Så jävla skönt!!!!! Begav oss bort mot mässen för att ta parfoto. Får alla bilder från balen senare när fotografen är klar med dessa. Sedan lånade vi en bil och åkte ner på stan upp och tillbaka till mässen.

Vi fick åka ca 45 min innan alla andra för att Johan är med i balkommittén. Begav oss bort till Heagård. Jättefint var det, och fixade det sista. Sedan började alla anlända, fick lite dricka och gick runt och minglade, i ca 90 minuter. Därefter satt vi oss till bords och åt en riktigt god tre rätters middag.

Förrätt var Halländska smaker med rökt lax, pepparrot, syrlig löksallad samt vildsvinssalami och cheddarpaj.

Varmrätt: Hjort från Ulvered med citrontimjanlindade rötter, höstens svamp och mörkrostad sky

Efterrätt. Bakad chokladkaka med smak av mocka, hjortronglass, kanderademandlar och knäckflarn. 

Riktigt duktiga på att använda sig av massa fina ord för att få det att låta fint. Men det var definitivt gott dessutom!! Under middagen var det många som höll tal, både kadetter på skolan men även chefen för FMTS samt en generalmajor.  Väldigt roliga och intressanta tal. Kadetternas var verkligen personliga vilket gjorde det lite bättre tyckte jag. Jag och Johan satt mittemot en löjtnant med respektive samt på Johans högra sida satt också någon liknande. Trodde det skulle vara väldigt stelt och långdraget och jag som tjej skulle inte få tala eller något alls, men det var en frisk luft mellan oss och hittade några gemensamma nämnare som hästar, motorcyklar och bilar. Vilket var kul.

Vid 22 var det dags för dans så först fick man mingla lite mer medan det ordnades inne vid middagen där vi skulle dansa. Därefter var det dags för dans, vals och foxtrot stod på schemat. Det gick nog relativt bra tror jag, lite att man studsade in i folk då det var så lite plats. Men det var jätte kul, dock väldigt varmt! Så vi varvade med att gå ut och att dansa. Vid tolvslaget var det dags för nationalsången, vi hade generalmajoren direkt bakom oss så kände att jag var tvungen till att verkligen sjunga rätt. Och för första gången gjorde jag det, högt och perfekt. Äntligen!!! Efter det begav vi oss tillbaka till FMTS. Dock gick vi hem och jag bytte kläder till en kortare svart klänning, samma som jag hade på cocktailpartyt.

Gick bort till efterfesten på mässen. Dansade, pratade, och hade så jäkla roligt. Detta har verkligen varit en helg jag aldrig kommer glömma!! Vi begav oss hemåt vid 4 tiden och somnade nog vi 5-6 tiden.

Vi vaknade på söndagen runt 11 men gick upp ur sängen vid 14, varken någon av oss har riktigt fattat hur det gick till för vi låg o pratade, spelade spel, lyssnade på musik och tiden gick jävligt fort. Beställde hem pizza och låg i soffan och såg på massa filmer, jag som vanligt somnade… På kvällningen spelade vi guitar hero och jag har konstaterat att jag är sämst!! Haha. La oss och somnade vid tolvslaget typ.

När jag ser på mig själv i spegeln, ser jag en stolt, rakryggad, effektiv, impulsiv och trevlig 17 åring med framtiden vid sina fötter och klivet över tröskeln är nära. Men jag ser även min kropp, jag ser mitt fett, jag ser mina celluliter jag ser mina muskler. Jag ser min goa rumpa :) Vilket jag inte har några som helst problem med. Det är jobbigt att vara stor, se folks blickar på en som oftast kollar ner på en. När man är smal så lyssnar folk och automatiskt har mer respekt för en, vilket gör mig så jävla irriterad!! Men det kan jag ta. Därför vill jag säga till alla därute som är lite större av sig, det spelar ingen roll, du är vacker men för din hälsas skull, börja träna. Det kommer göra att du mår så mycket bättre.       '

 Avslutar med en lite mer exponering av rumpan, min runda goa rumpa. För att poängtera, trots dessa ofantligt fina celluliter är du ändå vacker. Trots fettet som omger din kropp. Det ger dig former, kanske inte de former man strävar efter, men man får ta vad man har. Det är både bättre och grymt mycket snyggare än platta raka kvinnor.  Som egentligen hur kan man tycka att en sådan här kropp är normal och snygg? Jag förstår det bara inte!!!

Jag säger ej heller att min kropp är hälsosam, men den är vacker, den är min. Man skall vara stolt över sig själv. Såklart finns det drömkroppen att ha, men så länge du mår bra, du känner att du kan leva och mår bra, ja men vafan skit i samhälletsnormer det är ändå skitsaker!!! Du är vacker precis som du är !  

Alltså jag är så glad, taggad, hyper. Exalterad! Ja allt är just nu så jävla bra!! 

Jag köttade som fan på träningen idag, först ett benpass. Med ca 110 knäböj, ett helvete! Men Både tungt och inte tungt. Pressade lite upp till 65kg. Tänkte maxa uppemot 70-80kg men det får bli nästa vecka!  Därefter höll jag, Alexandra och Oscar i ett pass med diplomarna som fick matchsparras. Dem var så jä*la duktiga!!!! Så stolt man blir! Vad dem utvecklas. Därefter körde jag ett pass med ugdomsgruppen :)

Jag är så glad att trots alla mina motgångar, skador och psyke har allt ordnat upp sig. Nu väntas bara en operation och jag hoppas att det inte är så allvarligt. Hoppas att det är något med utväxten jag har på smalbenet. De har lite aningar om reaumatisk eller psoriasisartris. Så... Men skit i det nu! Nu kanske några undrar, hur orkar du det med ditt knä? Jo jag tränar knä, ibland tunga vikter men är noga med teknik och om jag får känningar i knät så stoppar jag direkt. Inte så att jag fortsätter till knät brister. Och desto bättre muskelatur osv jag fixar innan operationen, desto mindre behöver jag rehabträna. :) 

Imorgon har jag och min allra finaste drömprins. TRE månader. Det är helt otroligt, tiden går så fort och jag vill aldrig släppa taget om honom, så känns det. Alltid lika jobbigt på söndagar när han ska flyga hem, då är tårarna nära, trots att vi ses på fredagen efter oftast. Haha men det kanske är så att vara nykär. Ja jag kan säga, jag är verkligen kär. Jag är kär upp över öronen i min MIN min Johan. Johan Bär min Militär. MIn finaste, Min vackra, Min rara, Min underbara, Min snygga, Min envisa Johan Bär. Jag är kär i dig jag!  

Tänkte lätta på mina tankar. Jag har haft ett helvete genom senare delen av livet. Det har krossat mig, det är stärkt mig, det har hjälpt mig. Men det har sänkt mig. Jag kan sitta hemma och bara storböla och vilja avsluta allt. Jag kan sitta hemma och vara förbannad över allt. Jag kan vara normal. Allt är utifrån vad som händer under en dag. Jag har absolut inte ett stabilt psyke, jag mår inte helt hundra men man lunkar på. Man speglar allt som att allt är bra. Man har en fasad uppe som ska hålla alla borta. Borta från att krossa den image och mur man byggt upp. Att hålla den fasaden uppe är svårt när man själv vill rasera den och bara skrika. Vill bara slå, vill bara glömma vill bara gå vidare. Att aldrig blivit accepterad för den du är, att aldrig bli accepterad för något du gör. Att aldrig bli accepterad i vardagen är svårt. Att inte acceptera sig själv är svårt. Man börjar tvivla på sig själv, man tvivlar på sina erfarenheter, man tvivlar på att man duger. Jag tvivlar varje dag, jag backar bak ett steg och försöker tänka om, analysera, fantisera. Det hjälper en, det får en på bättre tankar. 

Att bli mobbad under sin uppväxt är något ett barn inte ska behöva vara med om, det förstör för än när man är äldre, det förstör för ens inre, det förstör en persons liv. Det förstörde mitt totalt, men för att klara av det byggde jag min hårda yttre fasad. Jag halkade in på en bana som kunde förstört och tagit mitt liv i tidig ålder. Detta för att försöka bli accepterad, vilket jag fortfarande inte blev. Det är ett helvete. Man halkar snett, vissa lite och andra som mig mycket. Jag är glad att det fanns stoppklossar som fick över mig på ett bättre spår. Vilket jag är övertygad om att det räddade mitt liv. Men med mobbningen kom även det som stärkt mig, jag är självständig och övertygad om att ajg kan göra det jag sätter som vettigt mål. Jag har lärt mig att ÖVERLEVA. I denna hemska värld. Jag har lärt mig att stänga ute känslor, tankar och åsikter. Jag har lärt mig att le så att andra inte ser min smärta, jag har lärt mig att gråta inombords och tyst för mig själv än att bryta ihop framför folk.

Men det har även fått sina konsekvenser. Jag litar inte på folk. Jag litar på mig själv. Jag är alltid på vakt och tror det värsta om händelser och folk. Jag målar upp scenarios som kan ske. Så att jag är beredd på om dem sker eller inte. Det är relativt jobbigt att leva så, eftersom du inte vet om de sker eller inte. Jag har svårt att släppa guarden, jag har svårt att släppa någon innan på mig, att berätta och visa personer det har jag inte svårt för men att just stå kvar och låta någon hjälpa mig och att låta någon se min smärta, se vad jag gått igenom, se vad som fördärvat mig. Det vill jag inte, för jag vill bara stänga en dörr och aldrig öppna den igen. Jag vill aldrig mer se det jag sett, aldrig mer känna det jag känt, aldrig mer bli så sårad, aldrig mer bli nersparkad med luften tagen från mina lungor.

Jag vill aldrig mer falla. Jag vill stå rakt, jag vill stå starkt, jag vill gå framåt med bestämda steg.

Ja som ni kan läsa på rubriken. Fett rubriceras som en människas värsta fiende. Man kan få cancer, man kan få hjärtattack, diabetes. Tjejer känner sig fula. Killar känner sig fula. Man får ingen partner. Man kan inte göra något åt det. Alltså de första sakerna är väll sant, det är inte hälsosamt!! Men snälla människor kom över det, alla människor är lika vackra, det spelar ingen roll om du är fet eller smal. Man kan tycka att man ser lite smått oattraktiv ut men insidan speglar utsidan. Har du en vacker insida kan det kompensera. Men såklart förespråkar inte jag en fet livsstil. Jag vet själv. När jag vägde som mest mådde jag sämst,Vågen var upp på uppemot 120kg. Groteskt, jag vill inte dö i förtid, jag vill ha en bra framtid och desto snyggare du är desto mer respekt får du och folk lyssnar mer på dig. Sad but true!!! Jag älskar min kropp, jag älskar mig själv, jag älskar min personlighet och min styrka är att jag kan vara jag. MEN såklart tycker jag att det fett jag har sitter i vägen, jag kanske vill ha den där snygga tröjan men ser ful ut i den med fettet. Därför vill jag göra något åt det, jag vill vara den där snygga bruden som alla bara wow hur lyckades hon! Det tar tid. Inget som händer på en vecka. Jag var där i mars/februari, jag tränade som mest, var som smalast och allt var grymt. Men något förstörde allt. Jag gick in i mig själv och mitt psyke bröts ner. Jag mådde dåligt, slutade träna, fick skador och gick upp 20kg på en sommar. Vilket jag nu undrar vad i helvete jag gjorde det, för det förstör för mig nu! Men jag ska träna bort det! Nu innan ajg är fullt igång tänker jag börja träna med ungdomsgruppen innan jag kommer tillbaka till eligruppen efter operationen i december. 

Men åter till ämnet fett. Som ni ser på bilden här under har jag pendlat, tjock, smal,tjock smal. Men JAG är fortfarande JAG. Det är jag, Ronja Linnea Lucky Olsson som är där bakom skalet. Det är fortfarande jag som individ. Vilket gör mig lite förbannad när folk inte ser bakom skalet. När man dömer någon direkt utan att veta något alls. Du vet inte en persons resa eller historia, så du kan inte döma den personen. Det fungerar inte. 

Jag är så lycklig att jag funnit en kille som kan se bortom skalet och se insidan. För det tror jag är det största problemet med tjejer, de är rädd att hitta en kille som tycker att de är feta/fula med mera. Och det är sant, nu för tiden lär man vara snygg för att "ses" av killar. Det får många tjejer att få ätstörningar och må dåligt för att de inte tror att de räcker till, när dem egentligen gör det. Utan det är samhället som format normer som att en tjej lär vara smal för att ses som normal och godkänd av samhället. 

Sluta hata, sluta mobba. Det får inte en människa att bli bättre utan att bli värre. Personer som är stora behöver hjälp, de behöver stöd. De behöver inte få höra att dem är ful eller ser ut som en flodhäst. De behöver veta att någon står bakom dem och vill deras bästa. Så tänk på det när ni är i skolan eller på stan och kollar ner på en tjock person. Det finns något annat bakom. Kanske har den här personen varit med om  något hemskt som gjort att denne mår dåligt och inte kunnat brytt sig om hur den ser ut. Innerst inne mår personen hemskt och vet att denne är fet. 

Ge personen ett leende, inte ett sorgset och lidande leende utan ett hej leende, där ni visar med kropsspråket att ni ser personen. Ni ser bortom fettet och ser personen. Det kan ge en helt ny innebörd. 

Om någon hade lett mot mig och visat att dem brytt sig när jag var som störst och blev mobbad hade jag kanske mått bättre genom åren och inte hade varit så trasig som jag är idag. Innerst inne utan att veta om det är min själ trasig, jag litar inte på folk, jag hatar blickar folk ger mig, jag vill inte se personer i ögonen för att jag är rädd att dem dömer mig och skrattar åt mig. Jag har svårt att lite på vänner och min pojkvän när dem säger något. Jag är rädd att de finns där en sekund men kommer lämna mig sekunden efter. Jag är rädd för att jag inte duger. Mobbningen jag var utsatt för i sex år har lämnat djupa spår idag, spår som inte är synliga på utsidan utan på insidan. I mitt hjärta, i min själ, i mina ögon, i min hjärna. Sår som aldrig kommer läka och som tar tid att laga. 

En tjock person kan bära på så mycket mer än fettet. Den kan bära på ett inre helvete. Tänk på det. Tänk på det när det gäller alla människor. Det finns dem som har varit med om ett helvete, jag är en av dem. Jag vet hur det känns, och jag vill att alla människor ska slippa känna den smärtan jag har känt genom åren. Jag vill att alla människor har ett bra liv.   

Haft en helt underbar helg med mitt hjärta, hans familj men även träffat vänner och min familj. 

Åkte upp i fredags tillsammans, åkte till uppsala först och käkade samt tog en fika, därefter åkte vi tillsammans in till gävle och upp till sätra. Efter vi spenderat en tid där ute tog vi bilen mot skutskär och Johan skjutsade hem mig till mamma. Sov hos mamma i fredags, inte träffat henne på jätte länge så det var skönt att spendera tid med henne osv.

På lördagen var jag uppe med tuppen, åkte till faster, tog en fika på krusidull med mamma och då kom Kakan som var på sitt landsställe i skutskär. Haha lite roligt med en kompis från lidingö som har hus i skutskär.. ^^ Vi gick runt lite, var så jädra varmt i lördags!! Därefter hämtade Johan o Niclas upp oss och vi åkte in till stan, käkade lunch på buddys och sedan en smoothie på Naked juice bar, såååå god! Skjutsade tillbaka Kakan till skutskär och sedan in till gävle igen. Åkte till Sabina för att fira Ullis och Johan. Åt en jättegod middag men var fortfarande mätt från lunchen så proppade magen full. Därefter present öppning och dessert med tårta o bullar. Magen var spräng full!! Runt 21 tror jag, åkte jag o johan till Robin för att umgås med Jennifer och honom. Drack kaffe, snackade, spelade kort och hade jättekul :) Åkte tillbaka till sätra vid tolvslaget :)

Idag har vi bara tagit det lugnt i sätra. Käkat kebab till lunch, jag totaldäckade när vi kollade på film och ja vi hade allmänt mysigt! Det gillar jag. Nu är jag hemma och Johan har landat och är hemma han också fast i Halmstad då. Vi ses på fredag igen, då ska vi plugga (jag ska) till högskoleprovet som jag skriver om tre veckor och på lördagen äta middag på Lokes bar och på söndag hålla två eller tre pass på klubben. Ska bli kul! 

Men innan dess är det skolan som gäller, kemiprov på onsdag, vet inte om v har redovisning i geografin på tisdag eller nästa, samt gymnasiearbete, läsa engelskabok, skriva svenska tal. Matte diagnos på tisdag. Ja jag har fullt upp kna man säga. Vilket gör att tiden kommer gå snabbt :) 

Lite bilder från helgen. KLicka på dem för att se dem i större format

Mina favoritkillar det här     

Nu går jag på en "diet" fast det egentligen inte är en sådan. Haha. 

Frukost varje morgon är varma bär med en matsked kesella

Lunchen är lika vanlig portion som vanligt. 

Middag är två-tre ägg vitor. 

Ska köra det här så länge som möjligt men minst en månad och se om det ger någon skillnad. Tillsammans med träning osv. Så ska vi se om jag går ner något. Jag blandar promenader, sparring och styrketräning. Jag äter så lite kcal och kolhydrater som möjligt. För den gyllene regeln när man vill gå ner i vikt är att förbränna mer än vad jag äter. Och om jag äter så lite kcal och kolhydrater tillsammans med två träningspass per dag så borde något hända? Eller hur? Blir ett mänskligt experiment det här :)

Världens jävla skitdag rent ut sagt. På slutet. 

Började dagen med Geografi 8.00 Inga problem med det. Sedan 40 min håltimme, 30 min matte och sedan begav jag mig till artrokliniken för att FÖRHOPPNINGSVIS få ett svar om ifall jag kan träna, vad felet är, och hur man åtgärdar det. Han kom inte fram till något mer än att jag ska komma till baka på en operation för att de ska gå in i knät och se vad felet är. Samt att jag gjort en vanlig röntgen. MEN de tror att jag kan ha remautiskt eller psoreasis i lederna. Vilket min farmor har. Och mormor och mamma remautiskt. Alltså om jag har det och är 17 år är jag stenkörd. Sure det finns nog någon medicin mot det. Men det kommer aldrig bli 100% bra. Så om jag har det, så vet jag just nu i skrivande stund vad jag ska ta mig till med. Kan inte träna med den här värken när jag springer eller anstränger knät mer än vanligt. Jag kommer aldrig kunna komma upp till topp tävlingskondition och styrka. Alltså det blir bara käppar i hjulen. Iaf det var det sedan åkte jag till skolan och hade fysik och därefter begav jag mig till klubben.

Började med styrka. Marklyft 45kgx10x5. Good mornings 10kgx10x5 sedan lite olika magövningar. Därefter sparrades jag och Carina fem ronder i 1 min med 45 sek vila emellan. Hade lite känningar i knät men det gick. Var verkligen kul, så nu ska jag o Carina träna o sparras några gånger i veckan. Det knät sätter stopp för, det är att springa/hoppa hopprep en längre stund samt vissa knä övningar. Ibland vaknar jag med smärtan och den dagen kan jag verkligen inte träna alls. Det är olika från dag till dag. Jag vågar inte riktigt börja med elitgruppen igen och försöka springa och jobba upp min kondition då vi inte vet vad felet i knät är och jag vill inte förvärra något. Men men. 

Fick hem Capen av pappa som jag fått låna av Hasse o Gussan till balen. Ni är guldvärda, den är helt underbar och kommer passa perfekt!!! 

Bara några dagar kvar nu sedan får jag träffa mitt hjärta igen, som jag längtat efter honom. 12 dagar är lång tid... 

Ja det jag vill klaga över sist men inte minst är SL....... Blev växelfel i Ropsten så man skulle ta ersättningsbussar från Gärdet. Men SÅKLART har de beställt 1 buss. 1 LITEN buss, typ hälften av alla som stod där fick plats. VÄnta ute i tio min kom ingen buss, några värdar kom, tuben går igen. Går ner, sätter mig på den. Växelfel framför oss vi blir stående här en stund. Står i ca tio min och sedan rullade vi mot Ropsten. Jag kan inte säga att det är deras fel att det var problem med växeln men de kan väll ändå vara så kompetenta att de skickar antingen en sådan där lång dragspelsbuss eller två. men nej.. Exakt samma procedur hände i vintras. De skickade EN buss och typ 100 pers blev kvar och frös.... Tur att det var relativt varmt ute idag.