Något jag kom underfund med idag när jag gick på medis var att. Killar som röker är inte alls lika snygga som andra. Jag såg en kille gå förbi som ja, vad ska man säga. Jag la ner lite extra tid på att titta en till gång på honom. "Tur att det finns sådana där snyggingar som förgyller vardagen till ögongodis!" Då stannar han, tar upp en cigg och visps var känslan borta. Jag blev så otroligt äcklad. Jag har inget emot rökning, det säger jag inte, har både släkt och vänner som röker och jag har väll tagit mig ett par bloss när man hade sin problemtid. Men jag tycker det är äckligt. Varför förstöra sitt liv? Kasta ner pengar på cancerpinnar? Visst de ger några minuters tillfredsställande, men hallå finns mycket roligare och bättre saker att göra i sådana fall ;)

Nej, killar som röker är grymt avtändande, tänk bara på stanken efter någon som rökt. Oh shit mama!

Alltså nu ska jag har velt fucking ärlig. Jag är en person som lätt sårar folk och bryr mig inte om så mångas känslor. Sad but true. Jag är egoistisk, självisk men det är en sådan person jag är, take it or leave it! Jag tror jag har fyra kompisar som jag lyssnar på och bryr mig om, Jennifer, Emelie, Pontus och Anton. Resten, njaaae jag är inget as lyssnar men kan lätt säga något som sårar någon. Men jag handlar först och tänker sen. That´s it. Sedan det här emd killar, jag har nog bara stannat hos två killar, ena som jag fortfarande älskar och den andra som jag börjar undra vad jag egentligen tänkte. Jag vill inte ha komplicerade saker eftersom jag själv är komplicerad och väldigt okänslig. Du kan sitta och gråta framför mig, men jag kanske ger dig en klapp på axeln och säger åt dig att skärpa dig, jag sätter mig inte där och kramar om dig och säger att allt ska bli bättre, för det är inte JAG, jag mår dåligt och känner mig obekväm i sådana situationer. Så nu fattar ni hur jag fungerar? Jag är rädd för att verkligen lägga ner tid och känslor på någon, vare sig det är vänskapligt eller mer. Dels för att jag är rädd för att bli sårad och dels för att jag inte känner tilliten. Jag säger inte att det alltid kommer vara såhär. Jag kanske hittar en ny bästa vän som jag lyssnar på och gör allt för. Jag kanske hittar killen som jag gör allt för. Men jag är inte där idag, jag är inte där psykiskt, jag klarar inte av pressen, jag klarar inte av kravet. Jag vill leva livet, skita i att tänka på andra och deras jävla känslor eller problem. Förjag bryr mig inte om du gjorde slut med killen din, eller om du bredde mackan på fel sida. De få gånger jag lyssnar är om någon släkting eller bra vän har varit med om en olycka eller dött. Annars, förbered dig på att jag inte kommer lyssna till 100 % och säkerligen avbryta dig efter några meningar. Live with it! That´s me!!

En förklaring till varför jag lagt bloggen på hyllan lite och inte orkat med så mycket, är för att jag känner att det går nedför i boxningen vilket får mig att tappa tron på mig själv och tänka negativt. De senaste träningarna har inte alls gått bra, jag har inte presterat så bra som jag vet att jag kan, jag har inte lagt ner lika stor koncentration, bara blivit förbannad på mig själv, och på att jag varit så usel. Speciellt med side step, det är svårt, jag vet det, Daniel säger det, men ändå vill jag kunna det, men det är inte riktigt min stil på boxning, jag gillar att krympa ihop, ta emot stryk och när det passar kontra med hårda slag, jag gillar inte att vara en offensiv och lätt boxare, det är inte jag, Jag är mer defensiv och gillar närkamperna där jag får ut min boxning bäst, om jag inte går mot en kortare då är oftast lite enklare med att vara mer offensiv och ligga på. Jag älskar boxningen, jag gör det verkligen, jag känner att jag hittat mitt kall, för jag har inga problem med att ta emot några slag, det är bara skönt, och sedan när allt sitter och man får in klockrena slag på motståndaren, känslan är obeskrivlig, men det är så mycket mer än att bra slå, du lär ha teknik, kondition, taktik och ett lugnt och hett temperament, det är så mycket mer. Och jag brusar upp mig väldigt lätt och blir tvärtemot vad jag kanske borde vara, Men nu tar jag nya tag, kanske fortsätter trappan gå nedåt ett tag till men om det gör det, vet jag att trappan kommer gå upp igen och jag kan vara där jag vill, men det krävs engagemang och tid. Motivationen har jag, tränarna har jag, tiden kanske jag inte har men den får jag fixa, kroppen kanske jag inte har just nu men den kommer. Snart så, det får ta sin lilla tid, men jag vill inte gå ner i en svacka igen, i torsdags efter träningen satt jag och grät och undrade om jag skulle sluta, men jag har kommit så här långt, jag har gått ner 42 FUCKING kilon! Jag har förändrat min personlighet och mig för detta, jag har gett allt för att vara här, gå i utveckling och få börja tvla. Ogosh jag tänker inte vika mig än!

Nej nu vill jag åka upp till skutskär, få lite pepp av Zang och bli lite sönderslagen av boysen! Måste få till något sådant snart!

Fortsätter mitt dröm kille inlägg, för en kompis frågade varför jag är så petig, och inte "ser" mig om efter killar i min egen ålder. Jo för att dem OFTAst, säger inte alltid, inte uppfyller kraven som jag har och är allmänt barnsliga, såklart ska killen vara lite barnslig av mig men på ett visst sätt. Sedan vill jag ha någon som är mer erfaren och någon jag kan träna med. Angående stilen once again, killar med tatueringar är mmmhyeha. Men om man ska ha lite class får han inte ha tatueringar, hahah, allt eller inget! ;) Sedan får han gärna ha lite skäggstubb, blir bara ännu bättre! Och jag dras mest till killar med svart hår och ser ut att vara "utländska" ;) Inte typiska svenne bananer med blont hår och björn borg väska. Nope, han ska vara lite badboy, en som tränar, rough, intelligent, bra att argumentera med, vara lite barnslig och behandla mig som no1. Fram till jag hittar HONOM, kan man ju ta och testa sig fram och se vad andra har att erbjuda ;)

Exempelvis, vilka kan INTE stå emot dem här sötnosarna, en mix av dessa and I am home! ;) Needå!

Drömkillen:

• Ögonen ska vara speciella, de ska vara mjuka men ändå dölja en viss lurighet inom honom
• Svart hår
• Klädstilen kan vara varierad, myskläder när man har en chilldag, vanliga kläder när man ska ut på stan/skola, träningskläder ibland och kunna klä upp sig när det är dags för fest.
• Håret spelar inte så sor roll, bara det inte är typ ner till axlarna så att han ser ut som en hen
• Någon som är sig själv, som också jag kan vara mig själv med. Han ska gilla min personlighet och acceptera mig för den jag är
• Någon som är likadan när han är med sina vänner som när han är med mig.
• Någon som inte vill ses hela tiden och alltid med mig och samma personer utan någon som vill ha sitt egna liv också och kunna umgås med sina egna kompisar och inte bara med mig
• Båda ska kunna lita på varandra till 100 %
• Att han kan trösta en när man är ledsen.
• Någon som gillar att träna och någon som jag kan träna tillsammans med, ut och springa eller boxas.
• Inte någon som bara vill ligga inne, se på tv och chilla
• Djurvän
• En som har respekt för mig
• Att han förstår mig.
• Att han bryr sig om mig.
• Någon som inte blir svartsjuk ordentligt, så att det blir mycket tjaffs om det eftersom jag umgås mest med killar utan någon som blir lite gulligt svartsjuk
• Ha kvar barnasinnet
• Någon att plugga med
• Han ska vara dominant och rättfram, säga vad han tycker, tänker och vill utan att vara rädd för det!
• Helst mer än tre r äldre än mig
• Lite stubb är HETT!
• Helst ingen som röker eller snusar
• TATUERINGAR ÄR MUMS
• Muskler ♥

Egentligen vet jag inte om min riktiga drömkille är så här eftersom det kan nog säkert komma någon om några år i mitt liv som inte alls är så här men ändå får mig att känna något för honom! Men ett hum om vad jag tittar på hos killar

   Alltså jag har totalt tröttnat på att skriva denna uppsats/analys om folkmordet i Rwanda, dels skrivtorka, dels kramp i handen och dels huvudvärk. Har komit en bra bit längre än vart jag var i morse, fortfarande mycket kvar men nu har jag tröttnat för idag. Har ansökt om lite extrajobb istället och ska öva på mitt engelska tal känns som att jag får fram kunskaperna där istället. Kvällen ändrades, ska fortfarande åka och träna såklart men ska efter det åka bort till Vasastan till hasse och agneta, pappa ska hämta någon fåtölj samt att jag ska äta middag då. Morgondagen blev också ändrad, visar sig att jag ska simma med johanna efter fysiken så ingen morgonträning för mig, 

Har även gått igenom träningsplaneringen för de kommande tre veckorna, känns att det är dags att bygga kondition och muskler nu! Blir boxning fyra dagar i veckan, gym tre, konditionspass alltifrån 3km-6km, till intervaller ca 4pass i veckan. Tre - fyra dagar blir det även dubbelpass, först kondis på morgonen och sedan gym eller box på kvällen. Nu ska fettet bort och musklerna ska fram för att visa sig ;)

Jag villl säga till alla er där ute som kämpar för att komma någon vart i träningen, som hamnar i svackor och tänker att dem inte kommer klara det. Ni kommer göra det om ni fortsätter att kämpa. Jag har hamnat i många svackor, där allt känns hopplöst och jag undrar varför jag tränar, varför inte bara nöja sig med att man är fet? Jo för att jag vill må bra och jag vill njuta till fullo av mitt liv utan att några extra kilon ska stå ivägen. Jag har kämpat från 120kg ner till 81kg där jag står idag. Än är jag inte klar då jag har en massa kilo kvar innan JAG är riktigt nöjd, men det får ta den tid det tar. Jag älskar att kämpa och när man står där helt genomsvettig efter ett boxningspass där man vet att man kört allt man orkar, likadant på gymmet, det är sådana stunder jag lever för. Sådana stunder som får mig att fortsätta. Jag har stora mål och drömmar och jag vet att jag inte kommer uppnå alla men några få kommer jag att nå! Jag är stark eftersom jag vet vad jag vill och jag kan, jag är stark för att jag har kommit så långt, jag är stark för jag valt min egna väg här i livet, jag är stark! Jag kan om jag vill!

Jag vet spedefik ett pass i höstas när jag boxades och allt kändes fel, kunde inte slå rent, hade inget fotarbete, tröttnade lätt, kände mig tjock. Listan görs lång, men jag satt mig ner tänkte till och slog mig själv i huvudet "Om du kommit så här långt kan du inte sluta nu! Du är inte där än" Det är precis så som du ska tänka när du går in i vägen. Jag har påbörjat vägen så jag kan lika gärna avsluta den! There is no elevator to success, you have to take the stairs

Unna dig själv någon godsak någon gång ibland, ha en dag i veckan eller i månaden då du fårta en extra klick sås, en hand chips, eller köpa dig en chokladbit. För om du inte belönar dig själv kommer du psykiskt inte orka. Du lär vara nöjd och känna dig glad, du lär känna att du tränar för din skull inte för någon annan. Det är DU som ska må bra av det, det är DU som ska njuta av DIN kropp, sedan kan folk få gå omkring och beundra dig när DU är nöjd med dig själv.

Så det jag försöker säga är att, Shoot for the moon. Even if you miss, you'll land among the stars.

Så nu har jag avklarat ännu en till torsdag och coachtiden fick mig till att bli färdig med uträkningarna för labbrapporten endast lite till på bakgrund och analys kvar. Härligt!

Sedan var det väll inget mer att notera om skolan. Åkte till träningen och skrev in mina resultat i labben på datorn och kollade när ungdomsgruppen köprde sitt pass.

Min träning då

• Uppvärmning, fem min hopprep, fem min annat
• Skugg 3x3
• Par övningar utan handska, "tjuren", axel-axel, skugg med felvänd position?!, jabb -jabb - jabbhöger, och någon till
• Sparring 6x3 med carro, teknik sparring med förbestämda uppgifter förutom två fria ronder.
• Säckintervaller 10 arbete 20 vila (sek)

Avslutade med nedvarvning i form av jogg och stretch, skönt. Tog även bussen bort till Ropsten istället för tunnelbanan, tog längre tid men såg lite av sthlm istället för att sitta i tunnelbanan :)

Nu är allt klart inför lördag, har tagit fram kläder och fixat det sista med "presenten", asså shit vad jag är dålig med presenter så nu tog jag det första bästa jag kom på!

Liten fråga till er läsare, alla mina strumpbyxor var antingen sönder eller förstora så testade mina stay-ups istället som passade. Men kanske lite väl att ha dem på en 18-års fest med kjol? Tycker stayups är mycket mycket mycket snyggare än strumbyxor men ändå lite väl, hmm, slmapigt? Eller många tycker så. Vad tycker ni? Blir nog att jag tar dem ändå eftersom jag inte hinner ner på stan imorgon för att köpa nya strumpbyxor. Men i andra fall, tycker ni det är ok att tex gå till skolan i stayups eller ska man kanske bara ha det på fester? Och andra utgångar?

Jag har svarta stay ups bara men själva "hållaren" som man har till har jag både i svart och vit, grymt snygga tycker jag!  Inte sådana här men nästan har jag i vit!