Jag och Johan går just nu igenom en liten svacka, som jag hoppas att vi tar oss ur. Johan känner inte samma sak för mig, han längtar inte efter mig, saknar mig inte på samma sätt osv. Vilket jag tycker är jätte jobbigt. Jag bryter ihop iallfall ne gång per dag när jag tänker på det faktum att jag och Johan kanske inte kommer vara tillsammans mycket längre. Om jag fick önska och välja så är det det sista jag vill. Jag vill leva mitt liv med Johan, jag vill gifta mig med honom och jag vill ha barn med honom. Men för att något av det lär hända så måste det vara ömsesidigt, vilket det just nu i varjefall inte är. Jag är ledsen och inom mig byggs oro och ångest upp, jag ska ringa psykologen imorgon för att börja gå hos någon som dels kan hjälpa mig med det förflutna och det jag går igenom nu. 

Varje dag sitter jag och kollar efter lägenheter och sådant, för om jag och Johan verkligen gör slut så vill jag flytta, helst så långt bort det går eller hem till Lidingö, men det går ju inte eftersom jag då måste byta skola osv. Möjligen att jag kan flytta söderut och försöka hitta en skola med ssk linje där jag kan byta till. Men det blir så mycket att ordna, och jag vet inte hur jag skulle ta mig ur den psykiska påfrestningen. Att någon jag älskar inte vill bo med mig längre eller vara tillsammans med mig. Det har aldrig hänt förut, vilket gör att jag just nu inte vet hur jag ska bearbeta smärtan som jag känner redan nu, om jag mår så här medan vi ändå är tillsammans men i svackan. Hur i helvete kommer jag må när vi väl gör slut? Hoppas verkligen att vi inte gör slut. Men jag kommer inte tvinga Johan att vara kvar längre än han vill. Jag lär acceptera hans beslut även om det knäcker mig på kuppen, jag kommer få ett sämre "levnadsstandard" då, eftersom jag lär betala hyra, mat och allt sånt. Jag kommer inte kunna ha kvar Tone. Det blir mjölk och nudlar varje dag. Om jag skulle ha tur att få en lägenhet i jönköping kan jag kanske ha kvar en bil eller boxas i jkp. Men annars blir det gå eller buss till skolan, ingen bil, inge frihet osv. Jag kommer nog säkerligen gå in i en negativspiral igen, där jag bara har one night stands och alkohol. Det blir som tidigare. Jag känner det på mig. Jag gillar det inte. Men alla gånger jag varit deprimerad eller så, har det slutat så. Jag säger till mig själv, att nej inte den här gången, men efter ett tag blir det så... Åhh vad jag har den sämsta självbehärskningen. 

Nej , nu ska jag tänka positivt, Johan går igenom en svacka, men så fort han verkligen inser hur det är utan mig hoppas jag att han börjar sakna mig och vill ha kvar mig. Just nu när jag mår dåligt, vill jag gärna ha bekräftelse från honom, vilket jag inte kommer att få. Men om jag fick välja, skulle jag vilja att han höll om mig, pussade på mig, kysser mig, har sex med mig oftare. Visar uppskattning osv. Eftersom jag känner mig sämre och sämre, fulare och fulare, jag spyr efter jag ätit, nej jag är inte gravid. P-piller varje kväll och dem har funkat bra dem senaste åren. Jag vill ha sex, men jag känner img inte vacker eller sugen på det. Jag skulle vilja ha ne kille som kommer hem, kysser mig passionerat och älskar med mig. Nu känns sexet bara som att Johan är tvungen att ha sex med mig för att jag vill det, inte för att han vill. Vilket gör att jag inte känner mig så jävla sugen, jag känner mig bara äcklad och uttråkad. Det känns som om jag inte betyder något. Åhhh, vad skönt att skriva av sig, men samtidigt veta att ingen kommer läsa det. Jag hoppas innerligt att vi kommer ur svackan, för jag skulle kunna gå genom eld och vatten för Johan, jag skulle kunna mörda någon och dö själv på kuppen för honom. Åh vad jag älskar honom, jag älskar honom så mycket.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är nu dags för mig att avsluta ett kapitel i livet som varit lika fartfylld som en berg-och-dalbana. Lika energirik som ett flak redbull och två burkar koffein piller. Lika känslosam som grinfilmerna på tvn. Lika erfarenhetsberikade som den tjock...

När ska politiker, chefer och dessa högt uppsatta män och kvinnor förstå? Hur viktigt det är att alla arbetare på golvet är de som styr, eller inte styr riktigt men som leder och som driver Sverige framåt. Jag jobbar som sjuksköterska på en akutmotta...

Juni C-uppsatsen godkänd. Examen avklarad. En heldag i Österbo med familjen där vi firade mig. Började min anställning på riktigt den här månaden som sjuksköterska på akutmottagningen i Eksjö.                 Juli   Vi hade många ...

Lite sent men har varken haft tiden eller tålamodet att sitta ned och skriva en resum? av 2017. Det var ett år av mycjet förändringar och utvecklingar inom flera fronter. Men det var ett för jävla härligt år! JanuariNyår firades hemma hos Sofies mamm...