Sitter och läser på svd.se, aftonbladet, dagensnyheter och sådant om attentaten i Norge, hur kan man ens komma på att spränga en bomd, eller åka ut på ett ungdoms sommar läge och bara börja skjuta helt vilt och utan ens en droppe av sympati. Det är helt omänskligt! Detta är ett bevis att var vi än är, vem det än är kan det vara en sjukt skadad person som när som helst kan få en sjuk ide, och genomföra den, så att bekostnaderna kan bli ofantliga. Det kan finnas människor som av utan planerad hjälp gjort den människan sjuk, det kan vara de närastående, staten, arbetskamraterna, folk är olika, folk tar saker olika men det finns ändå ingen rätt enligt min åsikt att göra något sådant, visst det fick oss att titta upp och ifrågasätta vad som hände, vad har hänt? Vad kommer att hända?

Det är bara den enskilda personen som vet, vi har ingen aning alls. Vi ska ta vara på varandra och inte hata varandra, vi ska inte tro att allt är som vi själva tror, en annan människa kan ha en helt annan uppfattning om livet. 

Men det är just min åsikt, din kan vara en helt annan!

En början är påväg, en möjlighet att starta om på nytt, en möjlighet att förändra och förbättra. 

Allt annat läggs bakom mig, allt annat försvinner in i ett valv för att inte finnas kvar.

Jag hoppas på en positiv förändring, det är så nära, det är så nära! 

Snart hoppas jag, snart! 

Jag hoppas att jag väljer rätt, jag hoppas att jag inte gör många snedsteg, jag hoppas att allt kommer gå bra och att mina drömmar kommer uppfyllas, jag hoppas på att få en framtid som kommer lysas av framgångar, jag hoppas att det kommer vara människor med mig som ger mig lycka och följer mig genom eld och vatten. Jag hoppas att de alltid kommer finnas där som mina bästa vänner, och ni vet vilka ni är. Ni har gett mig så mycket, det är ni som fått mig att må bra, jag har lyckats så bra från att varit ett LVU-barn till att förhoppningsvis få en underbar och behaglig tid och framtid i Sthlm!