Vill ni ha mer inlägg där jag skriver av mig eller ? Nu började läsarantalet stiga :)

Träningen gick kanske som förväntat, kondisen är inte på topp nu när jag har vilat två veckor men jag dog inte och klarade mig igenom allt, ryggen sa lite nej i slutet på passet då vi joggade ner tio minuter på betonggolvet, så det är förståeligt. Sedan gick jag upp till Lokesbar, bara en minute från klubben, Middag med Hasse, Agneta och Pappa. H&A känner Hoa-Hoa som äger restaurangen så han kom och slog sig ner när vi käkat klart och pratade lite om hästar och annat :) För er som inte vet är Hoa-Hoa gammal svensk tyngdlyftare och wrestling kommentator. Har elva SM-medaljer i tyngdlyftning i ryggsäcken :)

Nu ska jag lägga mig efter en späckad dag och fortsätter imorgon.

Dammsuga, Skura, Tvätta fönster, Gå ner i källare, Boxning, Mathandling, ja mycket att göra med lite tid!

Har fixat mitt run idag och satt upp krokar på dörrarna, dörren till mig fick väskor och jackor på sig och på badrumsdörren hängde jag upp morgonrockarna :) Till mitt rum vill jag ha en ny bänk istället för den stora bruna och ett nytt överkast. Annars är det faktiskt ganska okej :)

      Har suttit och tänkt idag vad jag egentligen vill med mig själv och mitt liv. Vart är jag idag och hur långt är jag beredd att gå för att nå mina mål, hur höga är mina mål? Tänkte skriva av mig ordentligt med allt från himmel till jord, alltifrån vänner till träning, Nästan allt

Jag har kommit jäkligt långt i min träning, i min utveckling, i allt. Jag har gått ner från ca 120kg till idag ungefär 80! Har inte vägt så här "lite" sedan i sjuan. Det är otroligt. Jag mår bra och har en bra inställning till livet. Jag vill utvecklas ständigt och söker efter nya kunskaper. Jag vill nå ut till andra än bara dem i min närhet att ingenting är omöjligt. Ta mig till exempel jag har haft en ganska jobbig uppväxt med saker som skett som vissa andra barn och ungdomar inte ens tänkt tanken kan hända för dem. Jag har varit så nära att förlora den som står mig närmast, den som fött upp mig och hjälpt mig bli den jag är idag. Vad skulle jag varit om jag hade förlorat henne den där kvällen 2009? Hade jag suttit här idag ens? Jag är egentligen glad att allt som skett har skett eftersom det har gjort mig till den jag är och gjort mig starkare. Jag har fått nya infallsvinklar på mitt liv och annat. Såklart är inte mitt självförtroende fullbordat och på topp men med små förbättringar succesivt så kommer jag stå där någon dag med flaggan i topp inombords också. Jag vet det!

Utseendemässigt är jag jävligt nöjd med mitt utseende, jag ser inte ut som alla andra, jag har inte den perfekta modellkroppen, jag har inte brösten eller rumpan som får varenda kille att tappa hakan när dem ser på mig. Men JAG är nöjd, JAG gillar min kropp, precis som den är. Jag strävar varjedag till att få den ännu bättre, jag tränar nästan varje dag inte för att göra någon annan glad och tillfredsställd utan för Min egna vinning. Jag vill gå ner mer, jag vill få snyggare muskler, jag vill ha smalare lår, jag vill ha större bröst men allt tar sin tid, ingenting händer på en gång utan sakta men säkert kommer jag stå där framför spegeln en dag, titta på mig själv och säga, NU är jag nöjd. Än är jag inte där men jag har kommit väldigt långt.

Vänskapsmässigt har jag egentligen ingen koll, vissa som stod mig nära förr, ligger långt borta nu, vissa som jag umgicks med hela tiden förr, träffar jag en gång varannan månad. Jag har mitt tillitsproblem och är hellre på gymmet, skolan eller klubben istället för att träffar kompisar efter skolan. Jag är rädd för att förlora folk, jag är rädd att komma för nära. Jag har inte hittat balansen där jag mår bra socialt. Så de som läser detta och vet står mig nära eller åtminstone jag betraktar som vän, ta det inte illa upp om jag inte ser er på ett tag, ni vet mer om min bakgrund och varför ajg är som jag är. Och ni vet att jag är speciell av mig och hellre en ensamvarg än en flockledare, men jag älskar er sötisar!

Socialt, psykiskt, fysiskt hmm vad mer att berätta så att ni förstår mig ? Relation och tävling?

Hahah tävlingsmässigt?

Såklart vill jag ut och gå matcher, det är det jag strävat efter de senaste två åren. Min/mina tränare säger olika, någon säger att jag är redo och kommer sopa mattan och någon säger att jag har mycket kvar att lära. Jag håller med båda två, jag har kunskaper som kan slå vissa, jag har en envishet som många andra inte kan mäta sig med, men jag har inte allt, jag är långt ifrån fulllärd, om vi skulle rita upp på en skala 1-10 vart jag ligger i kunskaper och skick för att vara en topp boxare är jag nere på kanske 0,75. Jag har inte varit ute och sätt boxningsvärlden på det sättet, jag har inte det riktiga tankesättet ännu, jag har kanske inte psyket som gäller, men jag tycker om att kasta saker åt vargarna för att se hur länge det fungera. Nu 2013, kommer jag träna mer än vad jag någonsin gjort, kommer verkligen lägga all min vakna tid på skolan och träningen, eftersom det är det som är det viktigaste för mig.

Skolan då? Jag har ett och ett halvt år kvar, sedan tar jag studenten, det ska både bli skönt men ändå inte. Jag har ingen aning vilket univerisitet jag ska gå, jag är inte ehlt 110% säker på att jag vill bli läkare, jag kanske passar bättre som något annat, men likadant här jag kommer försöka och se hur långt jag kan ta mig. Vänta och se.

Relationer ? Alltså jag är inget flickväns material ska jag säga, kanske låter det knäppt när jag säger att jag inte vill hålla mig fast til en person eftersom jag vet att jag får någonting annat för mig som verkar bättre. Fattar ni? Jag klarar inte av förhållanden eftersom dels, jag vill inte lita på folk, dels att jag har sådana behov som de flesta inte kan uppfylla, de som har visat att de kan uppfylla dessa behov står mig antingen väldigt nära eller jag inte träffar alls längre. Jag vill inte öppna upp mig totalt till en annan person i vetskapen om att jag kanske kvaddar mig och hittar någon mer intressantare, yyeepp jag har svårt att bestämma mig. Men om det finns någon kille därute som tar mig för den jag är, inte vill ses dygnet runt, tränar och är dominant, why not? Men min lista på begär och krav är kanske för mycket ;)

Det finns så mycket mer att berätta, så mycket mer, men om jag skriver mer kommer både mitt huvud och mina fingrar att kurka ur. Fråga istället om det är något, faktiskt svarar jag på alla frågor jag får! Ärligt! Jag är öppen av mig och är inte rädd att dela med mig utav tankar.

Måndag och nu börjar allt bli vanligt ig   en, nästan. Ska iväg nu på en astma utredning för att se om jag fortfarande bara har förkylningsastma. Därefter har jag en lång lista att göra idag så inge vilopauser eller slött idag! Avslutar med ett pass på Linnéa