Klockan är 06.50 och jag å Johan är uppe! Vi vaknade runt 06.20 men somnade runt 01.11, hur går detta ihop? Aja vi får ta det som det kom! Idag skall jag ha lördagsklubben och sedan ikväll ska jag och Johan äta på Lokes bar till middag! :) Myysfaktor på!

Igår när jag kom hem var jag helt slut. Började dagen med att gå ut o träna 30 min. Intervaller, PW, hopprep och skugg. Därefter åkte jag till skolan, slutade 15.30 och begav mig då till klubben. Sparrades 6 ronder med Carina och sedan höll jag och Alexandra, Oscar. Diplompasset :) Därefter tränade jag med ungdomsgruppen en timme. Uppvärmning, Sparring och avslut med sex minuters rond på säcken. JAG VAR SLUT! Men det känns skönt att komma tillbaka nu :) Jag är tillbaka där jag började en gång i tiden :) Men jag satsar på att debutera i Januari :) 

När jag åkte hem bakade jag en tårta som Johan ska få i helgen! Och städade :) 

Idag började jag med att åka till skolan och lämna in min dator. Ali o Stanislav lagade den och tog ut en massa lösa delar. hehhehe. Nu har jag näst sista lektionen för dagen och om bara några timmar kommer min finaste! :) Äntligen!!!! Som jag saknat honom :) Hörs på söndag, då jag vill tillbringa all tid med Johan i helgen :)

Tänkte lätta på mina tankar. Jag har haft ett helvete genom senare delen av livet. Det har krossat mig, det är stärkt mig, det har hjälpt mig. Men det har sänkt mig. Jag kan sitta hemma och bara storböla och vilja avsluta allt. Jag kan sitta hemma och vara förbannad över allt. Jag kan vara normal. Allt är utifrån vad som händer under en dag. Jag har absolut inte ett stabilt psyke, jag mår inte helt hundra men man lunkar på. Man speglar allt som att allt är bra. Man har en fasad uppe som ska hålla alla borta. Borta från att krossa den image och mur man byggt upp. Att hålla den fasaden uppe är svårt när man själv vill rasera den och bara skrika. Vill bara slå, vill bara glömma vill bara gå vidare. Att aldrig blivit accepterad för den du är, att aldrig bli accepterad för något du gör. Att aldrig bli accepterad i vardagen är svårt. Att inte acceptera sig själv är svårt. Man börjar tvivla på sig själv, man tvivlar på sina erfarenheter, man tvivlar på att man duger. Jag tvivlar varje dag, jag backar bak ett steg och försöker tänka om, analysera, fantisera. Det hjälper en, det får en på bättre tankar. 

Att bli mobbad under sin uppväxt är något ett barn inte ska behöva vara med om, det förstör för än när man är äldre, det förstör för ens inre, det förstör en persons liv. Det förstörde mitt totalt, men för att klara av det byggde jag min hårda yttre fasad. Jag halkade in på en bana som kunde förstört och tagit mitt liv i tidig ålder. Detta för att försöka bli accepterad, vilket jag fortfarande inte blev. Det är ett helvete. Man halkar snett, vissa lite och andra som mig mycket. Jag är glad att det fanns stoppklossar som fick över mig på ett bättre spår. Vilket jag är övertygad om att det räddade mitt liv. Men med mobbningen kom även det som stärkt mig, jag är självständig och övertygad om att ajg kan göra det jag sätter som vettigt mål. Jag har lärt mig att ÖVERLEVA. I denna hemska värld. Jag har lärt mig att stänga ute känslor, tankar och åsikter. Jag har lärt mig att le så att andra inte ser min smärta, jag har lärt mig att gråta inombords och tyst för mig själv än att bryta ihop framför folk.

Men det har även fått sina konsekvenser. Jag litar inte på folk. Jag litar på mig själv. Jag är alltid på vakt och tror det värsta om händelser och folk. Jag målar upp scenarios som kan ske. Så att jag är beredd på om dem sker eller inte. Det är relativt jobbigt att leva så, eftersom du inte vet om de sker eller inte. Jag har svårt att släppa guarden, jag har svårt att släppa någon innan på mig, att berätta och visa personer det har jag inte svårt för men att just stå kvar och låta någon hjälpa mig och att låta någon se min smärta, se vad jag gått igenom, se vad som fördärvat mig. Det vill jag inte, för jag vill bara stänga en dörr och aldrig öppna den igen. Jag vill aldrig mer se det jag sett, aldrig mer känna det jag känt, aldrig mer bli så sårad, aldrig mer bli nersparkad med luften tagen från mina lungor.

Jag vill aldrig mer falla. Jag vill stå rakt, jag vill stå starkt, jag vill gå framåt med bestämda steg.

Så efter ett långt, flummigt inlägg skall jag berätta om min dag. 

Började med ett magpass på klubben, därefter kemiprov, lunch, mentorstid, matte, läkare, jernet, hem. Slut!

Inte så värst intressant dag iaf!!

Imorgon skall jag träna tre pass och hålla ett med oscar och Alexandra! :) 

Börjar på morgonen med 45 min promenad, därefter efter skolan, styrka med fokus rygg. Sedan hålla ett pass med 10-14 åringarna, därefter vara med på 15-18 års passet :) Får se när jag dör ;))

Ja som ni kan läsa på rubriken. Fett rubriceras som en människas värsta fiende. Man kan få cancer, man kan få hjärtattack, diabetes. Tjejer känner sig fula. Killar känner sig fula. Man får ingen partner. Man kan inte göra något åt det. Alltså de första sakerna är väll sant, det är inte hälsosamt!! Men snälla människor kom över det, alla människor är lika vackra, det spelar ingen roll om du är fet eller smal. Man kan tycka att man ser lite smått oattraktiv ut men insidan speglar utsidan. Har du en vacker insida kan det kompensera. Men såklart förespråkar inte jag en fet livsstil. Jag vet själv. När jag vägde som mest mådde jag sämst,Vågen var upp på uppemot 120kg. Groteskt, jag vill inte dö i förtid, jag vill ha en bra framtid och desto snyggare du är desto mer respekt får du och folk lyssnar mer på dig. Sad but true!!! Jag älskar min kropp, jag älskar mig själv, jag älskar min personlighet och min styrka är att jag kan vara jag. MEN såklart tycker jag att det fett jag har sitter i vägen, jag kanske vill ha den där snygga tröjan men ser ful ut i den med fettet. Därför vill jag göra något åt det, jag vill vara den där snygga bruden som alla bara wow hur lyckades hon! Det tar tid. Inget som händer på en vecka. Jag var där i mars/februari, jag tränade som mest, var som smalast och allt var grymt. Men något förstörde allt. Jag gick in i mig själv och mitt psyke bröts ner. Jag mådde dåligt, slutade träna, fick skador och gick upp 20kg på en sommar. Vilket jag nu undrar vad i helvete jag gjorde det, för det förstör för mig nu! Men jag ska träna bort det! Nu innan ajg är fullt igång tänker jag börja träna med ungdomsgruppen innan jag kommer tillbaka till eligruppen efter operationen i december. 

Men åter till ämnet fett. Som ni ser på bilden här under har jag pendlat, tjock, smal,tjock smal. Men JAG är fortfarande JAG. Det är jag, Ronja Linnea Lucky Olsson som är där bakom skalet. Det är fortfarande jag som individ. Vilket gör mig lite förbannad när folk inte ser bakom skalet. När man dömer någon direkt utan att veta något alls. Du vet inte en persons resa eller historia, så du kan inte döma den personen. Det fungerar inte. 

Jag är så lycklig att jag funnit en kille som kan se bortom skalet och se insidan. För det tror jag är det största problemet med tjejer, de är rädd att hitta en kille som tycker att de är feta/fula med mera. Och det är sant, nu för tiden lär man vara snygg för att "ses" av killar. Det får många tjejer att få ätstörningar och må dåligt för att de inte tror att de räcker till, när dem egentligen gör det. Utan det är samhället som format normer som att en tjej lär vara smal för att ses som normal och godkänd av samhället. 

Sluta hata, sluta mobba. Det får inte en människa att bli bättre utan att bli värre. Personer som är stora behöver hjälp, de behöver stöd. De behöver inte få höra att dem är ful eller ser ut som en flodhäst. De behöver veta att någon står bakom dem och vill deras bästa. Så tänk på det när ni är i skolan eller på stan och kollar ner på en tjock person. Det finns något annat bakom. Kanske har den här personen varit med om  något hemskt som gjort att denne mår dåligt och inte kunnat brytt sig om hur den ser ut. Innerst inne mår personen hemskt och vet att denne är fet. 

Ge personen ett leende, inte ett sorgset och lidande leende utan ett hej leende, där ni visar med kropsspråket att ni ser personen. Ni ser bortom fettet och ser personen. Det kan ge en helt ny innebörd. 

Om någon hade lett mot mig och visat att dem brytt sig när jag var som störst och blev mobbad hade jag kanske mått bättre genom åren och inte hade varit så trasig som jag är idag. Innerst inne utan att veta om det är min själ trasig, jag litar inte på folk, jag hatar blickar folk ger mig, jag vill inte se personer i ögonen för att jag är rädd att dem dömer mig och skrattar åt mig. Jag har svårt att lite på vänner och min pojkvän när dem säger något. Jag är rädd att de finns där en sekund men kommer lämna mig sekunden efter. Jag är rädd för att jag inte duger. Mobbningen jag var utsatt för i sex år har lämnat djupa spår idag, spår som inte är synliga på utsidan utan på insidan. I mitt hjärta, i min själ, i mina ögon, i min hjärna. Sår som aldrig kommer läka och som tar tid att laga. 

En tjock person kan bära på så mycket mer än fettet. Den kan bära på ett inre helvete. Tänk på det. Tänk på det när det gäller alla människor. Det finns dem som har varit med om ett helvete, jag är en av dem. Jag vet hur det känns, och jag vill att alla människor ska slippa känna den smärtan jag har känt genom åren. Jag vill att alla människor har ett bra liv.   

Mitt knä fuckade ut totalt idag. Det fastnadeoch kunde inte rlr det alls! Hemskt ont har jag haft!! Men genomled dagen :) Varit hos psykologen och handlat mat för 2600:- nu ska jag diska å dammsuga å sedan läsa i kemiboken inför provet jag har imorgon. I morgon ska jag träna tre pass, först 30min promenad, därefter ett magpass och avslutar med sparring med carina samt säck. Sköönt!! :) Hoppas att knät håller och att det inte fastnarigen!

Hej alla glada, nu är måndagen gjord och en dag närmare helgen! Tre lektioner i skolan som flöt på ofantligt bra. Därefter åkte jag direkt till klubben och körde ett pass. Biceps o triceps fick bli starkare och därefter sju ronder säck. Har fått en nyckel nu till klubben då jag håller pass osv. Så ska börja träna på onsdag, torsdag o fredag innan skolan. Det är fett härligt, så har man kört ett pass och kan ta några till sen. Ska verkligen hålla igång träningen nu innan operationen då jag har en mindre rehabtid och kan komma igång fortare efteråt om jag har byggt upp en stadighet och ett bra knä innan operationen. Vilken är om mindre än en månad, jag är jätte nervös!!

Men det ska nog bli bra. Dags för middag, äggvitor mumma! Imorgon har jag min vilodag för veckan! Ska till psykologen med pappa samt handla :)

Vaknade idag med världens halsont. Jag orkar inte. Samt att jag kom i säng väldigt sent då jag tyckte mig höra konstiga ljud som om någon var inne i lägenheten. På det hela drömde jag marddrömmar hela natten. Bra början på en måndag? Skulle inte tro det! Huha!!!! 

Nej nu taggar jag om skolan börjar om två timmar, bussen går om en timme. Borde läsa lite kemi då jag har prov på onsdag :)