Efter jag skjutit upp det ett tag, är hela lägenheten städad och skurad! Efter att jag städat lite i taget och aldrig blivit klar, vem gillar att städa egentligen? Det luktar gott, mycket mer ljus efter lite ommöblering.

Träningen? 

Ja vi började 10 min senare, hade ingen tränare sedan kom en kille som tränar i elit gruppen tror jag och hade oss. Värmde upp, hade överdrivet ont i knät, måste fixa det där jä*la knäskyddet! Så att det kanske stärker upp det. 

Sedan gick vi ihop två och två. Lite främre axel och fotarbete. Fick en jä*la smäll när killen jag sparrades emot kom med en jäkla kraft rakt på tänderna och övre läppen, har fortfarande lite små ont men glad att inget gick sönder. Fick bra respons idag igen, hade bra fotarbete, (jag var dock inte nöjd), tekniken såg bra ut ska tänka på att slå ut slagen rakt istället för att bara ha halva. Men lite svårta när man inte låg rätt, han sm jag sparrades emot gick emot mig, men det är något att tänka på! 8min intervall sedan. Fick magsmärtor idag igen, vad är felet? Hade ätit 2h tidigare, hade inte druckit mycket vatten inget som jag inte annars brukar göra, hmm konstigt. Äre imorgon igen, då ringer jag vårdcentralen! 

Kall dusch, hemmagjort filmjölksbröd, mmmm! Njuter av lovet!

Tänk vad många fel man gjort i livet. Och när man ser tillbaka på dem så skrattar man och undrar vilken idiot jag var? Man tänker tillbaka och undrar om jag gjort annorlunda hur skulle mitt liv se ut då? 

Jag saknar gamla tider, då man hade en massa vänner som man trodde var där för en, men visade sig vara helt fel. Jag älskar tiden som är nu då jag insett att det var bara några få av mina "vänner" som visade sig vara äkta vänner. Inga som snackade skit, slutade höra av sig, dissade en för någon annan bara för att få ha ett roligare liv. 

Många av mina vänner blev snea för att jag flyttade till Stockholm, de tyckte att jag pratade för mycket om stockholm, men hey jag har åtminstone testat på något nytt! Jag har vågat ta det där steget bort från en liten håla till en storstad, varför kan ni inte bara vara glad för min skull?

Det snackas en massa i Skutskär om att jag har kommit tillbaka och är "märkvärdig", "tror att jag är bättre", jaha tro det då. Men kom ihåg att en äkta vän står kvar där fastän man förändrats. Och jag har inte förändras jag är samma gamla Ronja, som har fått upp ögonen på något större än äckliga Skutskär. 

Mitt liv har varit ett helvete, det har varit en berg och dal bana, jag har varit socbarn, jag har varit ett as. Jag är inte en lätt människa att vara vän med det har dem som står mig närmast förstått, jag har mycket fördomar om folk jag inte träffats, det har folk om mig med. Alla har det! Men hey ingen människa är väll perfekt? Jag litar inte på folk, därför kanske de flesta i skolan ser mig konstig och tystlåten. Men fortfarande ingen är perfekt. 

Alla söker efter den där perfektheten, alla vill vara perfekt, alla vill känna sig perfekta. Och nu när jag tänkt till har jag hittat det. 

Man har sökt överallt ifrå små lådor till stora länder, men allt finns där inom sig. 

Man läro förstå sig på sig själv, för att ens vara i närheten av att finna den. Man lär se att det finns ingenting som är perfekt, det är du som människa som är unik i dig själv. Det är du själv som skapar den där perfektheten. Det är du som bestämmer hur du vill vara och är det perfekt, så är du perfekt på ditt egna sätt. 

Det är därför jag älskar mina bästa vänner, Blondie och Mimmi. De ser inte mig som en annan person, de vill fortfarande ha någonting att göra med mig, de dissar inte mig, och framför allt de finns där för mig, de står upp för mig. Och de är också perfekta i sig. De har aldrig dissat mig, de har aldrig kapat kontakten med mig. De är dem jag litar på till 1000%. (såklart finns det andra som gör det, men inte visar dem det!)

kej nu ska jag sluta skriva, har redan tappat er någonstans i texten! 

Nu ska köttbullen träna!!