Sitter hemma på Lidingö igen, och ser på Världscupen live. Ser en massa fina rundor och så kommer världsettan Eric Lamaze med Hickstead in, Super runda, sock ett nedslag men annars fint, ser att hästen är lite nervös rullar med ögonen men inget som utmärker sig vara konstigt tycker jag, har sett många rundor där hästarna är stressade och rullar lite med ögonen.

Sedan efter rundan går dem några meter sedan i direkt sändning ser man hur hästen ramlar ihop på plats, dör och får dödsryckningar. Det var absolut det värsta jag sett. Jag får se världsettan dö i direktsändning. Då brast det satt i soffan och storgrät. Jag lider med Eric, jag vet själv hur det är att förlora sin bästa vän men hans sorg är bra större. Nee det går inte ens att förklara, det var vidirgit, läskigt och en tragedi för hoppvärlden. En stor tragedi! Alla i Italien där deltävlingen är är chockade, vi som kollar på datan live, är chockade. Hopp världen är chockade!

Jag kommer nog alltid ha den där bilden i huvudet när jag ser Hickstead ramla ihop och ha dödsryckningar. Det var hemskt!

Tillbaka till något glatt!

Igår var jag upp till Mimmi och sedan var jag med Persson och Daniel, spelade kort, yatzy såg på skräckfilmer och skojade runt! Stopp i toaletten fick vi till också! Haaha, ja vi skrattade en rad massa igår!

En luden nudel får avsluta den historien, Mamma mötte mig, feg som jag är!;)

http://svt.se/2.128686/1.2592297/hast_dog_under_varldscuptavling 

Visas det när Hickstead ramlar ihop, som tur tog dem bort när han låg och hade dödsryckningar!

R.I.P en av hoppvärldens bästa hästar, blott 15 år. Har individuellt os guld och lag silver som meriter!

Nu är det fredag igen! Åker upp till skutskär tomorrow vid lunch.

Träningen är väl de enda intressanta för dagen.

Vi hade en engelsk tränare, eftersom Nimar var i Göteborg.

Uppvärmning, samma vanliga jogging med olika övningar, hopprep, och lite töjövningar.  Sedan skuggades vi med bestämda övningar. Och därefter sparring. Ja inte den bästa på att hålla undan "näbben" och parera, men som tur känns det inte, nu när man fortfarande har lite fläsk.

Sedan är jag ju mer stryk jag får, desto surare blir jag så de tvåsista ronderna fick jag in några bra slag!

Sedan fys, mycket knäböj, utfall (väldigt bra för mina knän nu när de ska byggas upp), armhävningar, rygglyft, upphopp och lite till. Väldigt bra pass, ett av dem som jag kände av efteråt. Trappor var inte mina favoriter, kan jag säga. Men det ska va så här nu när man inte har kondis eller muskler, det ska kännas! Då vet man att någonting händer åtminstone!

Ser på en massa filmer, tänt vaniljljusen, kokat te, myyys! Kurar upp mig i soffan och njuter av fredagen, Skola på måndag!

Efter jag skjutit upp det ett tag, är hela lägenheten städad och skurad! Efter att jag städat lite i taget och aldrig blivit klar, vem gillar att städa egentligen? Det luktar gott, mycket mer ljus efter lite ommöblering.

Träningen? 

Ja vi började 10 min senare, hade ingen tränare sedan kom en kille som tränar i elit gruppen tror jag och hade oss. Värmde upp, hade överdrivet ont i knät, måste fixa det där jä*la knäskyddet! Så att det kanske stärker upp det. 

Sedan gick vi ihop två och två. Lite främre axel och fotarbete. Fick en jä*la smäll när killen jag sparrades emot kom med en jäkla kraft rakt på tänderna och övre läppen, har fortfarande lite små ont men glad att inget gick sönder. Fick bra respons idag igen, hade bra fotarbete, (jag var dock inte nöjd), tekniken såg bra ut ska tänka på att slå ut slagen rakt istället för att bara ha halva. Men lite svårta när man inte låg rätt, han sm jag sparrades emot gick emot mig, men det är något att tänka på! 8min intervall sedan. Fick magsmärtor idag igen, vad är felet? Hade ätit 2h tidigare, hade inte druckit mycket vatten inget som jag inte annars brukar göra, hmm konstigt. Äre imorgon igen, då ringer jag vårdcentralen! 

Kall dusch, hemmagjort filmjölksbröd, mmmm! Njuter av lovet!

Tänk vad många fel man gjort i livet. Och när man ser tillbaka på dem så skrattar man och undrar vilken idiot jag var? Man tänker tillbaka och undrar om jag gjort annorlunda hur skulle mitt liv se ut då? 

Jag saknar gamla tider, då man hade en massa vänner som man trodde var där för en, men visade sig vara helt fel. Jag älskar tiden som är nu då jag insett att det var bara några få av mina "vänner" som visade sig vara äkta vänner. Inga som snackade skit, slutade höra av sig, dissade en för någon annan bara för att få ha ett roligare liv. 

Många av mina vänner blev snea för att jag flyttade till Stockholm, de tyckte att jag pratade för mycket om stockholm, men hey jag har åtminstone testat på något nytt! Jag har vågat ta det där steget bort från en liten håla till en storstad, varför kan ni inte bara vara glad för min skull?

Det snackas en massa i Skutskär om att jag har kommit tillbaka och är "märkvärdig", "tror att jag är bättre", jaha tro det då. Men kom ihåg att en äkta vän står kvar där fastän man förändrats. Och jag har inte förändras jag är samma gamla Ronja, som har fått upp ögonen på något större än äckliga Skutskär. 

Mitt liv har varit ett helvete, det har varit en berg och dal bana, jag har varit socbarn, jag har varit ett as. Jag är inte en lätt människa att vara vän med det har dem som står mig närmast förstått, jag har mycket fördomar om folk jag inte träffats, det har folk om mig med. Alla har det! Men hey ingen människa är väll perfekt? Jag litar inte på folk, därför kanske de flesta i skolan ser mig konstig och tystlåten. Men fortfarande ingen är perfekt. 

Alla söker efter den där perfektheten, alla vill vara perfekt, alla vill känna sig perfekta. Och nu när jag tänkt till har jag hittat det. 

Man har sökt överallt ifrå små lådor till stora länder, men allt finns där inom sig. 

Man läro förstå sig på sig själv, för att ens vara i närheten av att finna den. Man lär se att det finns ingenting som är perfekt, det är du som människa som är unik i dig själv. Det är du själv som skapar den där perfektheten. Det är du som bestämmer hur du vill vara och är det perfekt, så är du perfekt på ditt egna sätt. 

Det är därför jag älskar mina bästa vänner, Blondie och Mimmi. De ser inte mig som en annan person, de vill fortfarande ha någonting att göra med mig, de dissar inte mig, och framför allt de finns där för mig, de står upp för mig. Och de är också perfekta i sig. De har aldrig dissat mig, de har aldrig kapat kontakten med mig. De är dem jag litar på till 1000%. (såklart finns det andra som gör det, men inte visar dem det!)

kej nu ska jag sluta skriva, har redan tappat er någonstans i texten! 

Nu ska köttbullen träna!!

Hittade inte USB sladden igår, och hade jätteont i magen efter träningen.

Ja hur gick den då? Efter uppvärmning ooch en övning fick jag magsmärtor, hade så ont! Det kändes som om någonting spräcktes varje gång jag rörde mig. Men var med på ganska mycket ändå trots smärtan.

Idag har jag städat mitt rum så nu är hallen, vardagsrummet, mitt rum och köket klart bara badrummet och skura i alla rum. Och nu när det är mörkt kan jag inte det. Sedan cyklade jag upp till centrum för att handla två gånger. Sovit och bakat filmjölksbröd har ståt på listan.

Imorgon ska jag:

• Städa badrummet.
• Dammsuga,damma och skura alla rum.
• Plugga matte
• Träna

Lite bilder dåe! Neoline! Tant Ronjas sötnos!

Rivsår sen haunted halloween

Blondie!<3

Har inget att skyllapå, på helgerna gillar jag inte att sitta
vid datorn och har haft så mycket annat för mig.

Lördag: Upp till Skutskär, förfekke hos Perssonsedan cyklade
vi till ytterharnäs och gick på Haunted Halloween. Ja vad ska man säga? Lite
smått kusligt vid början, allt var svart och det enda som hördes var någon kass
skräckfilm på ”bio”. Men när man hörde alla skrika som gick rundan, blev man
lite smått rädd.

Ställde sig och fick instruktioner, någon creepy snubbe med mörk
röst.  

Gick till första stationen skulle se på någon film, prolog
på vad som har ”hänt”.  Det står en kille
på en äng på filmen och mot slutet gick den närmare och närmare.  Och sedan när den stod jättenära kamera och
drog igång motorsågen märkte man en öppning i ”bio”duken och ut kom en person
som såg ut som honom med en motorsåg i handen, sprang och skrek nog som en
gris, flög upp för backen och väntade på emelie och daniel. Gick in i någon
konstig tunnel där det smällde till lite. Inte så farligt, sedan vid sidan när
vi gick emot nästa sak satt det folk fastkedjade emot träden och hoppade fram,
jag och persson fick panik!  Det låg en
person på en bår typ mentalsjukhus känsla. Sedan kom vi till en slaktare som
typ styckade och käkade kött,  Vi gick
lite försiktigt förbi, då tittar mannen på oss och Daniel vinkar och säger hej,
då drämmer han sin köttyxa i bordet och börjar jaga oss jag flyger igenom
skogen, vrickar foten,  ramlar, persson
kryper fortare än jag går och daniel försöker dra upp henne.  Ligger en stund och svettas, skriker och har
chock. Fortsätter gå kommer till en läskig clown som spelar piano, grym på det
dock.  Spelar i högre tempo och drämmer
igen locket, och börjar jaga oss. Samma procedur en gång till. Springer tills
vi kommer  till en liten nerförsbacke,
ser en raksträcka, tanken kommer direkt till mig, nu ska vi springa. Kände att
alla nerver och muskler var på helspänn. Jag och persson springer och
gnäller,  att vi har ont i fötter och
knän.  Kommer ner för backen kollar åt
vänster ser ännu en motorsågsman som kör igång den och börjar jaga, jag och
persson ligger först och springer i 190km/h. Tvärnitar och skriker när vi ser
fem personer ståendes på vägen typ ku klux klan personer. Jag och persson
skriker ”snälla, låt oss vara, vi ber er” de gjorde ingenting, sedan en massa
människor på sidorna i konstiga ställningar och hoppar fram. Kroppar hängandes
i träden och avhuggna huvuden. Hela sista biten så skrek jag ”snälla, skräm oss
ite, vi har ont, snälla snälla”. Vissa skrämde vissa inte, jag och Persson
hängde på Daniel och lät han ”skydda” oss. Sista stationen var ett litet hus,
jag och persson nästan ropade i munnen på varandra och bad att vi inte skulle
behöva gå in. Som tur vinkade han oss vidare och slapp gå in. Åhh fyfan vad
rädd jag var,när man gått in på slingan så glömde man bort att det var
påhittat, det var så verkligt och man blev riktigt rädd. Går nog nästa år
också, fast kanske hoppas jag på en väg utan stenar och nerförsbackar.  Fick skjuts hem av Daniels mamma, satt hemma
hos Persson, käkade chips och umgicks ett tag sen fick mamma komma och hämta
mig, ville inte gå hem själv.;)

Söndag: Åkte till mimmi, städade, myste med Neo. Senare på
kvällen kom Oscar och cricko, snackade och sedan åkte dem till krogen för att
fira Rikard som fyllde 18. Jag åkte hem och skrev klart analysen, sedan gick
jag ut och var med evelyn. Åkte epa och snackade en massa gamla minnen.

Måndag: Ner till stallet och myste med Nelson, både i hagen
och inne. Åkte hem, åkte med evelyn till stallet hos Anette, vi skulle rida ut
men det blev så mörket. Gick upp till mimmi och sedan var jag med blondi, Sofie
och Daniel ett tag. Hem, somnade tidigt.

Tisdag: Åkte ner till sthlm med 12, 42 tåget. Träffade
Martin på station, pratade med honom tills han hoppade av i Tobo.  Kom hem, städade i köket gjorde lunch/middag,
såg på film. Nu ska jag byta om strax och åka till boxningen. Skönt att träna
igen!  

Kommer lite bilder ifrån nya mobilen när jag kommer hem.