Jag kan inte tacka den här hästen för mycket, det är han som alltid fanns där när jag mådde dåligt, det var hans ljus och hans glädje som gjorde mig glad, varje dag.

Jag har han att tacka för den jag är, för att ajg är så stark i mig själv, för att ajg vågar ta stegen som de flesta andra inte vågar.

Det är han som har hjälpt mig, det är han som har stöttat mig.

Detta kan låta konstigt, men förstår man känslan mellan en människa och ett djur, den underbara känslan när dem är ett. Då förstår man min kärlek till Nelson.

När han gnäggade och pekade framåt med örona, när han hörde mig säga "Älskling" igår när jag kom till stallet.

Hade inte varit där på tre ½ månad och han känner igen mig, gnäggar åt mig och är glad för att jag är där.

Den känslan, den lyckan som uppstod, ni kan inte förstå den.

Nelson tills våran tid här på jorden tillsammans är slut, så kommer den fortsätta i oändlighet i himlen!

      Härlig dag! Solen skiner, fågel kvitter, har börjat med en pizza till lunch! Mums!

Igår hade jag och Jennifer en jätte trevlig kväll hemma hos Anton med han, Pontus och Ted, helt insane personer och ja helt insane kväll, men så kan det bli när man umgås med mig! ;) Haha skämt åsido, ikväll ska jag och Jennifer in till Marco och ha suuper kul! Ta en tupp lur nu efter maten, (stödvila), duscha, förbi mimmi, förbi mamma, mycket kvar att göra tur att man har tiden med sig!